Trettio minuters aktivitet per dag är ju försvinnande, ja närmast löjligt lite. Så lite att det borde vara otroligt lätt att genomföra. Så lätt är det dock inte. I varje fall inte för mig, som är inne i en riktig slö period just nu. Jag som varit så aktiv, är plötsligt omotiverad och som fastvuxen i fåtöljen.
Idag fick jag i alla fall till 30 minuters promenad i dagsljus, genom att ta en rast på jobbet och ge mig ut. Det var slaskigt, grått och tråkigt, men jag njöt av att röra på mig. Just där och då, tänkte jag att, när jag kommer hem, ska jag gå i 30 minuter till. Men när jag kom hem, trött och hungrig, lockade fåtöljen mer. Min man hade köpt gott frasigt bröd och chillisalami. Mums! Jag gjorde snabbt ordning några mackor och intog dem i fåtöljen (förstås).
Katta och jag har ju pratat en hel del om hur viktigt det är att vara snäll mot sig själv och inte döma sig själv. Andra människor skulle vi aldrig döma lika hårt, som oss själva. Därför tänker jag peppa mig själv genom att vara nöjd med de där 30 minuterna som i alla fall blev av idag. Bättre lite vardagsmotion, än inget alls. Förhoppningsvis är det en början på en aktivare period.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar