Min man lagade mat, när jag kom hem från jobbet: kalvfärsbiffar, klyftade potatisar och rödbetor i ugn, med gräddsås till. Så himla gott! Själv satt jag vid köksön och stickade på mitt blivande kuddfodral och pratade om dagen som gått. En hektisk dag med möte på möte är över och jag är en dag närmare semester.
Ute har det snöat. En centimeter snö ungefär, täcker vägar, trottoarer och trädgårdar. Nu regnar det och om det var halt när jag gick hem i snöyran, är det livsfarligt halt nu. Så jag hoppar över min planerade springtur. Dessutom upplever jag ett massivt motstånd till att ge mig ut. Förra året kunde jag bara bestämma mig och sticka ut på en tur. Tre turer per vecka var naturligt för mig. Dessutom kunde jag träna styrketräning också. Var tog min energi i vägen egentligen? Sedan i våras, försomras har jag känt mig utbränd kroppsligt. Det enda jag kan göra är, att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Måste försöka vara tålmodig och tänka positivt: jag kommer bli "normal" så småningom. Men jag saknar mitt energifyllda jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar