söndag 24 januari 2016

Söndagstur

Inte ett löpsteg på två veckor, men idag kon jag äntligen iväg! Fyra kilometer var målet. Genast jag stack ut näsan, förstod jag att jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Luften kändes underbar, syrerik och vindstilla. Inte orkade jag gå in och byta till tunnare kläder, utan jag körde på. I början fick jag fokusera på andningen och att ta det långsamt. Jag påminde mig själv om att jag nu ska vänja fötter, benhinnor, knän, höfter att jag joggar igen och att farten är underordnad. Vid 2,2 kilometer sneglade jag på klockan, för att se hur långt jag hade kvar. Stolt över mig själv blev jag, när jag insåg att jag inte ens sneglat på min snittid.

Jag beslöt mig för att ta turen via järnvägsspåret. Big mistake! Snön var djup och jag halkade, pulsade mig fram. Till slut orkade jag inte, utan gick. Inte bra, tänkte jag. Nu måste jag förlänga de där 4 kilometrarna, när jag har gått, tänkte jag. Så blev det så, att jag fick ihop drygt 4,6 kilometer.

Det är inte bara kroppen som ska vänja sig vid löpning igen, utan även knoppen. Nästan en halv mil klarar jag nu, vilket känns oerhört bra!

Snön ser inte särskilt djup ut, men det upplevde jag. På ett ställe försökte jag mig på att springa på rälsen, ha, ha
Grå och tråkig himmel men underbar luft och jag riktigt kände hur energin steg i kroppen
Glad och inte helt uttröttad, även om musklerna ömmar i benen
så här efteråt. Det känns bra, att känna att jag har utmanat kroppen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar