Jag kan inte skriva något som inte redan har skrivits, ändå måste jag skriva något. Sådan våldsamhet, så många döda helt i onödan och så många som är skräckslagna och har ångest nu. Det är svårt att föreställa sig hur kämpigt det är och hur de har det i Frankrike nu. Däremot har jag mindre svårt att föreställa mig hur de främlingsfientliga i Sverige resonerar nu. Jag är rädd att flyktingar och invandrare kommer att få det ännu svårare att komma in i samhället, efter det här.
Jag är rädd att jag själv inte ska orka argumentera mot de främlingsfientliga. Det tar på krafterna att försöka omvända främlingsfientliga och alltför ofta får jag känslan av att de är orubbliga. Samtidigt är det så viktigt att stå upp mot dem, att faktiskt visa att jag har en annan åsikt, att de inte kan komma med sina schabloner oemotsagda. Det jag hoppas på är, att jag i alla fall ska så ett litet frö hos dem. Även om de inte längre vill diskutera flyktingpolitik med mig, så fortsätter jag att visa mitt ställningstagande, genom att behandla tiggare på ett respektfullt sätt och genom att ge dem pengar.
Jag fortsätter att kämpa mot de främlingsfientliga, med mina egna små metoder och medel. Hoppas att du också orkar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar