Efter helgens bravader hade jag ingen lust att ge mig ut efter jobbet. Kroppen kändes seg, trött, stel och energilös. Jag frös, ville slappa framför tv:n. Men jag är ju en sån där knepig människa som gillar struktur och vanor. Nu har jag sprungit några måndagar, så då förlitar jag mig på rutinen/vanan. Det var bara att byta om och ge mig ut. Segt var det, men det gick. Uppvärmning, backintervaller och lite nedvarvning blev 5 kilometer spring i benen. När jag kom hem rullade jag lite på foamrollern. Som vanligt kändes det himla bra efteråt. Inte som efter milen (endorfinfylld) utan lite stillsamt belåten och kroppen känns mjukare, mer på min sida.
Det är inte så dumt med vanor och att gilla dem. Jag blir inte uttråkad av att springa samma runda eller att äta samma frukost. Det är helt ok för mig. Samtidigt gillar jag att springa nya rundor, att äta helt andra saker till frukost också. Det ena utesluter inte det andra. En del vill uppleva nya saker hela tiden. Det behöver inte jag. Jag är rätt nöjd med mina rutiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar