Gott Nytt År!

Årets sista träningspass blev en långsam springtur om en mil. Jag tycker temperaturen var perfekt, ett par plusgrader. Vissa partier var isiga och blöta, men den största delen bestod av pudersnö med gott fäste. Jag hade bestämt mig för att springa en mil, men trögt var det. Andra kilometern är ofta jobbigast, har jag märkt. Men jag bara fortsatte i samma långsamma tempo. Benhinnorna kändes inte av någonting och jag jublade inombords av glädje. Kanske, kanske är den besvärliga tiden över nu?

När jag äntligen hade uppnått målet, om en mil, var jag bara några hundra meter hemifrån. Plötsligt slog löparmagen till och jag fick kasta mig upp i skogen och huka mig bakom en trädstam. Tack och lov att det inte var några människor ute i skogen! Lite komiskt var det att sitta där, på spänn, bara några hundra meter från hemmet och inse att det blev ett märkligt slut på löparåret 2014.