Efter jobbet träffade jag en kompis jag inte träffat på länge. Vi tog en promenad, samtidigt som vi pratafe. Det viktigaste var pratet och promenaden kom i andra hand. Tyvärr mår hon riktigt, riktigt dåligt psykiskt. Vilken ironi det är att så många mår psykiskt dåligt i vårt välfärdssamhälle. Är förresten vårt samhälle så himla bra? Nej, många gånger tror jag att det var bättre förr, med mindre teknik, mer tid för familjen (samtal!) och kanske att man gladde sig mer över de små tingen i tillvaron. Nu är allt så himla hypat. Vi ska ha bra jobb, perfekta hem, välartade barn och själv ska man vara "bullbakande varm mamma" samtidigt som man är en vältränad, lagom sexig, rolig fru.
Nåja, när vi närmade oss slutet av promenaden, började våra röster tala i ett lugnare tempo med fler pauser. Plötsligt började vi gäspa nästan samtidigt och vi kände båda hur axlarna sjunkit. Tänk vad lite prat och promenad kan göra för måendet! Det är att njuta av det enkla i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar