Lördag

Tjugo över sex, tyckte kroppen det var dags att vakna. Blundade hårt, försökte slappna av, men nej, det gick inte. Bara att gå upp och fixa frukost. Konstaterade att jag är snuvig som sjutton, men knät känns helt ok. Tittar ut genom fönstret, upp i skogen och försöker känna lust att jogga, men nej, inget händer. Öppnar fönstret och blåsten får genast ett grepp om fönstret som fladdrar. Nej! Det är nog bra att vila knät en dag till och jag är ju jätte snuvig (även om jag känner mig helt normal för övrigt). Om jag joggar idag, kanske jag blir ännu sjukare och så får jag kanske ont i knät igen.

Suck! Självdisciplinen är usel, konstaterar jag och ägnar mig en stund åt den bärbara datorn, som jag lyckats (oavsiktligt) ställa in skärmen på, så att allt visas i minitypsnitt. Ger upp och försöker skrämma liv i mobilen, som numera tycks ha en egen vilja, sen jag tappade den i golvet. Den gör numera saker på egen hand, såsom att plötsligt ringa upp personen jag sms:ar, eller ta kort när jag försöker avaktivera skärmlåset. Teknik och jag, vi går inte ihop och lägger ifrån mig mobilen, med en filt över, för tänk om den fotar mig nu, där jag sitter blek med stripigt hår och röd näsa. Kan den fota på egen hand, kan den säkert lägga upp kort på sociala medier också. Hm, försöker att tränga bort mina paranoida tankar om att någon har "tagit över" min mobil.

Lika bra att ägna sig åt lite hederlig städning och flytta om alla dukar in till mitt fina skåp jag hittat på loppis. Skönt att det är lördag! Solen skiner, fåglar kvittrar och jag kan göra precis vad jag vill.