Gud vad det tog emot att ge sig ut och jogga ikväll! Torsdagspasset kommer vara det tuffaste, eftersom jag satsar på lite mer fart. Innan jag bytte om satt jag apatiskt i tv-fåtöljen, så trött att jag var sekunder från att somna. Men så bet jag ihop och bytte om. Huttrande gav jag mig iväg och kämpade, flåsade, svettades. Hela tiden lurade jag mig själv: en låt till, sen kan du sluta, men hur jobbigt kan det vara, du är ju inte ens trött i benen? Kom igen nu, det SKA vara jobbigt och obekvämt.
Till slut kom jag upp i 2,5 km och kvällens träning var över. Tack och lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar