Tacksamhet och glädje

Kanske är det regnet, kanske är det ökad medicinering, eller så är det en lycklig kombination. Min allergiastma är i alla fall bättre. Andningen fungerar bättre, inte perfekt, men bättre. Därför känner jag tacksamhet, lättnad och lite lyckokänsla. Det går åt rätt håll och måtte det fortsätta i den riktningen!

Backintervaller

Sofie följde med mig på mitt backpass idag. Jag valde en rutt om drygt två kilometer, där det finns sex olika backar på vägen, så att säga. Egentligen finns det fler backar, det vimlar av dem helt enkelt. Det är bara att välja. Ofta tränar ortens olika fotbolls-VM och hockeylag i backarna. Ibland möter jag ett gäng cyklister också. Idag träffade vi bara på två löpare, som också körde backträning.

Sju intervaller blev det och tack vare rejäl dos av Bricanyl, kändes det helt ok. Inte perfekt, men ok i alla fall. Jag är jätteglad!

Träningsvärken from hell

Det känns som det var evigheter sedan jag hade en sådan träningsvärk. Den sitter inte överallt, utan bara i vaderna. Så himla otippat! Antar att det är krampkänningarna jag hade igår, som påverkar en del. Naturligtvis är jag inte riktigt i form för 13 kilometer, vilket bidrar. Antar att det kräver lite mer att jogga i 97 minuter än i 24-25, som varit det jag mäktat med tidigare i maj månad.

 

Lite fascinerad är jag över att kroppen pallade 13 kilometer, bara sådär. Tänk, förra våren och hösten kämpade jag med onda benhinnor! Nu är det andningen. Tur att inte båda svårigheterna uppträdde samtidigt, alltid något att vara tacksam över!  Jag är oerhört tacksam över att mina knän håller (hittills i alla fall), peppar, peppar! I den här åldern, är man tacksam för allt på kroppen, som fortfarande fungerar ok. Nedbrytningsprocessen har trots allt pågått i många år redan.

 

Träning är ett ypperligt sätt att bromsa åldrandet, förebygga fallolyckor och framförallt för att må bra! Även om träningsvärken från helvetet, i en kort period, kan upplevas som drastiskt åldrande och rörelsebegränsande. Det går över!

Bilden är tagen på Fuerteventura i februari i år. Lycka! 

Härlig känsla att kunna stå på huvudet!

Lustigt det där, jag tycker jag sträcker så fint på benen....

Söndagsgöra

Äntligen hade jag ork att putsa fönster och stryka de nyinköpta gardinerna. De höll vad som utlovats: ljusinsläpp utan insyn.

Mina Adidas var leriga efter dagens springtur, så dem körde jag i tvättmaskinen. Nu ser de fräscha ut igen.

Personligt längdrekord

Vaknade av regnets trummande. Så småningom  upphörde regnet.  Väl preparerad med Bricanyl, gav jag mig iväg vid åttasnåret i morse. För säkerhets skull hade jag också med mig Bricanylen i fickan på min löparjacka. De första tre kilometerna var bedrövliga, när det gäller andningen. Dessutom hade jag krampkänning i vaderna. Jag stannade, inhalerade och fortsatte att springa/jogga. Vad svårt det är att hålla andan, när man flåsar. Måste träna på att inhalera när jag joggar! Det var inte förrän vid sex kilometer, som andningen började kännas ok. Då var jag så lycklig över att jag klarade längre än 3-4 kilometer. Benen kändes pigga. Jag försökte fokusera på min löpteknik och inte tänka på andningen.

13 kilometer fick jag ihop i 7:24 tempo. När jag kom hem mådde jag bra. Inget illamående, huvudvärk  eller svaghetskänslor uppstod efteråt. Tänker att det är ett kvitto på att jag medicinerade ok och att tempot var ok utifrån min förmåga.

Mitt första långpass i maj månad. Skönt att styrkan finns i bål, rumpa och ben!

Nya springskor

Mina Adidas jag har och springer i, är toppen. Men de blir snart för varma att springa i, därför investerade jag i ett par nya, lite luftigare skor från Salomon. Färg och design, var det jag fastnade först för, men åh så sköna de är! Rymliga, men smiter ändå om foten, så de sitter verkligen på plats. De känns lätta och "studsiga". Just nu går jag in dem och nästa steg blir att ta en kortare tur med dem. Förhoppningsvis kan jag springa både Midnattsloppet och Tjejmilen i dem.

Trädgårdspyssel

Idag har jag grejat lite i trädgården. Lite mer jord i en rabatt och bark på en annan. Så till sist har även vår gräsmatta blivit klippt. Vi var garanterat de sista i kvarteret att premiärklippa gräset. Det ska ju vara bra för gräsmattan att låta det växa, så mossan trängs undan. Men jag vet inte om mossan minskade precis.

 

Så gott som alltid, när jag pysslar i trädgården, får jag sällskap av någon av grannarnas katter. Det gillar jag. Den randiga är otroligt kelen. Idag sprang den mot mig när jag kom ut. Den ville bli klappad.  Sen visade den sig på styva linan och klättrade upp i äppelträdet och hoppade från gren till gren, tokiga katt!

Nyklippt gräsmatta

Bark på rabatten

Vad kan det vara för intressant här då...

Nu ska jag visa dig!

Jag tror jag kan hoppa till den grenen

Japp, här kommer språnget