Onsdagar innebär en lång arbetsdag nu och ett par veckor framöver. Så när jag gick hem idag, var det sent. Halvvägs började jag känna mig underlig, illamående och darrig. Jag insåg att jag var vrålhungrig. Genast jag kommit innanför dörren hemma ropade jag till min man: har du någon mat till mig (jag vet att jag är bortskämd)? Tack och lov hade han det och jag vräkte i mig maten på nolltid. Därefter kom paltkoman som på beställning. Jag hade planerat att simma ikväll. Men jag orkade inte. Det får räcka med 7,5 kilometer promenad (till och från jobbet). Nu ska jag sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar