För det mesta har jag valt att smälta in, speciellt när det gäller klädsel. En gång i min ungdom var jag helt "fel klädd" på en fest. Alla andra hade jeans eller skinnbyxor på sig (riktig raggarfest) och där kom jag, som enda person klädd i en kjol. De andra tjejerna stirrade på mig och jag ville bara sjunka genom jorden. Det var en av de tristaste fester jag varit på.
Vissa detaljer har jag ändå valt att sticka ut med. I min ungdom gillade jag att ha skor på mig, som ingen annan hade. De kunde gärna ha hög klack och se lite ut som mormorskängor. Jag hade ett par vita minns jag. En kompis till mig kommenterade en gång mina skor och sa att hon inte kunde bestämma sig för om de var fula eller inte. Det gjorde mig väldigt nöjd, så jag antar att jag var ute efter att provocera lite med skorna.
När det gäller att välja sida, ha åsikt om något, kan jag sticka ut, när jag är övertygad om något. Ibland skiter jag i att sticka ut, när jag bedömer att det inte är någon idé. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, heter det. I vissa fall låter jag det som någon säger gå in genom ena örat och ut genom andra, utan att ta ställning, eftersom jag insett att det inte går att argumentera med personen. I varje fall, är inte jag tillräckligt bra på det.
Men jag tycker inte om att betraktas som besvärlig. Så jag klagar aldrig på mat, saker som man köpt och som går sönder direkt eller är allmänt "gnällig". Jag kan alltför lätt föreställa mig hur det är att vara på "andra sidan". Samtidigt har jag svårt för människor som ställer höga krav på andra, men som själv inte klarar av att nå upp till kraven.
Smälta in eller sticka ut, är en fråga som inte är helt lätt att besvara. Hur resonerar du?
 |
| En gammal bild på mig, då håret var på utväxt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar