Ja, vad ska jag kalla det annars för? Ena dagen känner jag mig relativt frisk, nästa dag känner jag mig mosig med huvudvärk, nysningar och hosta. Jag orkar jobba och motionera. Men jag har inget sving i steget. Humöret är verkligen inte på topp. Jag behöver verkligen träning för att må bra, eller för att kunna visa mitt bästa jag.
När jag inte tränar, blir jag mer otålig, stressad och irriterad. Jag saknar endorfinerna och känslan av att vara stark och kapabel. När jag tränar blir jag nöjd över att ha startat, följt och genomfört ett program. De gånger jag har ökat vikterna eller då övningarna upplevs lättare (än föregående pass) boostar det självförtroendet enormt. Så det är inte så underligt att jag saknar träningen.
Idag dricker jag kaffe toppat med kanel och ingefära. Kaffesmaken för tankarna till min barndom och jag påminns om min älskade farmor. Det känns gott i hjärtat. Jag vet också att Petra kommer muntra upp mig under förmiddagens shoppingtur. Hon ska jaga presenter till sin son och jag kommer vara moraliskt stöd (den som bekräftar att valet är bra och att det, oavsett kostnad, är ett bra pris).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar