lördag 29 september 2018

Äntligen lite endorfiner!

Fortfarande känner jag av förkylningen. När jag cyklar flåsar jag och det gör lite ont i bröstet. Dessutom har inte snuvan gett med sig. Men inget halsont eller feber, så idag smög jag igång träningen igen. Kinna och jag tränade i gymmets maskiner. Eftersom vi var senare än vanligt, var det fullt i styrkerummet, där man kan "marka, böja och bänka". Men vi lyckades knäböja på ett annat ställe.

Fortfarande behöver jag få till bättre teknik på knäböj. Min rygg är inte helt neutral, jag svankar lite för mycket. Mina skor är inte optimala heller, vilket gör att jag inte får tillräckligt bra fäste med fötterna. Så jag ska nog skaffa mig ett par bredare, platta skor.

Sen kunde vi konstatera att jag är starkare i vänster sida på överkroppen. Det har jag misstänkt, eftersom jag har märkt av det i bänkpress. Idag testade vi en maskin, där jag hela tiden klarade flera repetitioner med vänster arm, axel, bröstmuskel men inte en enda fullständig med höger dito. Detta trots att jag är högerhänt. Jag förstår verkligen inte hur det har gått till. Men det är samma fenomen med vänster ben. Det naturliga vore ju att jag skulle vara starkare i höger sida. Jag upplever att skillnaden är rätt stor mellan sidorna dessutom. Jag har förstått att alla människor är starkare i ena sidan, så det är verkligen inget unikt. Bara lite oväntat att jag är starkare i vänster sida än höger, trots att jag är högerhänt.

Efter träningen fikade vi. Just nu är jag lite låg, vilket kan bero på många saker. Som tonåring, kunde jag verkligen gå in i den där känslan och nästan njuta av en svart period. Numer avskyr jag den och vill bara ur den kvickt som attan. Livet är för kort för att man ska sitta och deppa ihop!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar