lördag 28 april 2018

När man är ung och ytlig

Strax före sju vaknade jag i morse. Först laddade jag tvättmaskinen och sen gjorde jag frukost. Den åt jag på balkongen i morgonsolen med en filt svept om benen. Gud vad härligt det är med vår! Kinna och jag brukar ses vid nio på gymmet, eftersom det öppnar då. Så jag hade gott om tid på mig. Av någon underlig anledning tror jag att jag ska hinna med mer än jag gör. När klockan var halv nio fick jag rafsa ihop träningskläderna, hänga tvätt och kasta mig på cykeln och trampa i väg. Jag hann inte kamma håret, trots att jag varit uppe i nästan två timmar. Jag får väl se det som ett bra tecken på att jag inte är fåfäng, ha ha.

Efter träningen gick vi som vanligt och fikade. Idag var det mängder av motorcyklar och gamla bilar på stan. Många människor var i rörelse och vi satt och kikade ut genom fönstret på fiket. Plötsligt får Kinna se min ungdomskärlek. Vi kunde konstatera att han är oerhört välbehållen. När jag var 16 år hade jag lite ambivalenta känslor gentemot honom. Jag var en väldigt omogen 16 åring, som tyckte att vissa saker var väldigt viktiga. Jag kan skratta åt dem idag. Kinna och jag skrattar så vi får tårar i ögonen när vi läser mina dagböcker från den här tiden, eller när vi pratar om hur vi resonerade.

För det första var han betydligt äldre än mig. Det var ju pinsamt, tyckte jag. Han var ju en gamling i jämförelse med mig, tyckte jag. Han var en vuxen man och jag en tonåring. Sen var det hans namn. Eftersom han var "så gammal", så hade han ju ett "gamling namn", tyckte jag. Det var ju också pinsamt. Men det absolut värsta av allt var, att han hade en stickad kofta med skärp i midjan. Min mamma hade en exakt likadan under den här tiden. När jag såg honom i koftan (och den hade han när han var på lokal) ville jag bara sjunka genom jorden och låtsas att jag inte kände honom. Att kopplas ihop med en koftbärande karl, nej, där gick gränsen.

En gång åkte vi båt och badade. Som tur var (tyckte jag då), var vi ensamma i båten och när vi badade, eftersom han hade rosa badbyxor med stora, vita blommor på. Tyget var sådant där tjockt tyg, som man hade i badkläder för evigheter sen. De där hemska badkläderna som aldrig torkade, eftersom de var så tjocka. Jag minns i stort sett ingenting från den där utflykten, mer än hans badbyxor. De var de absolut gräsligaste badbyxor jag sett. När vi kom hem beskrev jag dem målande för Kinna och jag undrade om hon verkligen förstod, hur fula badbyxorna var.Jag insåg ju förstås att jag var ytlig och omogen. Men jag kunde inte hjälpa det.

Vi hade ett underligt av och på förhållande under en tid. Han pratade om barn, Volvo och hund. Jag kunde inte visualisera det. Jag var helt enkelt för ung.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar