Ett vilande matvrak...

Igår blev det ett långt styrketräningspass med fokus överkropp. Fortfarande känns kroppen lite mörbultad efter det, särskilt i armar, rygg och axlar. På gymmet finns en fiffig maskin, där man kan plocka bort tyngd från sin egen vikt och därmed klara dips och chins med reducerad kroppsvikt. Jag har mer än halva kroppsvikten avdragen, men igår kände jag att jag nog kan prova att ta halva kroppsvikten på dipsen. De går riktigt bra nu. Men idag kände jag mig lite trött och sliten. Tror det är den här sommartiden som påverkar mig också.

Så jag beslutade mig för vilodag och ingen träning. Visst skulle jag ha kunnat springa en tur ikväll, men det känns inte kul, när jag är sliten. Jag vill utöka till 7 kilometer och det är inget bra utgångsläge då, tänker jag. Bättre jag tar mig en tur i morgon när jag är pigg.

Det är helt otroligt vad jag är hungrig jämnt och ständigt, nu när jag styrketränar. Sofie beskrev känslan på pricken, när hon sa "det är som man aldrig blir mätt, bara mindre hungrig". Jag äter rejäla portioner (har största matlådorna på jobbet) och alltid mellanmål och ändå är jag snabbt hungrig igen. De retas med mig på jobbet och säger att jag ska röra mindre på mig, för att bli mindre hungrig. Som om det skulle ske, aldrig i livet! Men jag måste nog satsa på lite mer protein, för att hålla mig mättare. Jag kan tänka mig att äta kokt ägg till frukost och ha keso som mellanmål. Vi får se hur jag lyckas med det.

Jag längtar efter värme, så att jag kan träna utomhus!

Tänk vad skönt att slippa pälsa på sig en massa. I morse var det minus 10,6 grader här...