Herregud vad jag är trött! Både nacken och vallningar håller mig vaken om nätterna. Det är ett rent elände att bara ha 6 timmars sömn att klara sig på. Jag behöver 7-8 timmars sömn för att fungera optimalt. Just nu sitter jag och gäspar så tårarna rinner. Oavsett vad jag vill, blir det sovdags snart.
Mitt älskade barnbarn somnade i mina armar häromdagen. De där stunderna är så värdefulla. Hon och jag ensamma. Mina fingrar sekter hennes lena huvud. Hennes långa, täta ögonfransar vilar så sött mot kinden. Kärleken till henne sitter som en varm, mjuk boll i bröstet. Jag vill skydda henne från allt ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar