Långpromenad

Idag hade Ing-Marie och jag planerat att vi skulle ta en promenad. Om vädret tillät, hade vi tänkt att ha med oss matsäck. Nu var det kallt ute, så pass kallt att ingen av oss ville fika utomhus. Vi tog bilen till favoritslingan och promenerade därifrån. Ing-Marie och jag har känt varandra i snart 12 år. Vi konstaterade att tiden bara flyger iväg. Vänskapen har i alla fall bestått under alla år och vi har gått otaliga promenader tillsammans. Egentligen har jag inte reflekterat så mycket över det, men när jag tänker efter, har vi ganska filosofiska samtal när vi ses. Vi vänder och vrider på företeelser vi är med om och diskuterar möjliga orsaker. Ofta kan jag komma med ett förslag, Ing-Marie med två andra eller vice versa. Det är sällan verkligheten är enkel och vi var helt överens om, att de människor som säger att de inga bekymmer har, de ljuger eller blundar eftersom de inte vill se. Men till slut kommer verkligheten ikapp och då hjälper det inte att blunda och låtsas som ingenting.

Solen kämpade sig genom molntäcket och lyste lite då och då

Smal och väl upptrampad snöstig

Efter promenaden bjöd Ing-Marie på fika. Jättegoda mackor!