Jag kan men vill inte...
... sluta blogga, inte ska man blogga när man är 50 plus! Jag tror i alla fall att många tänker så. Nu började jag blogga 2009, så jag var inte riktigt så gammal då. Det är få människor som jag berättar för, att jag bloggar. Det känns lite pinsamt, trots att jag anar att många vet, nu sedan jag skaffade ett Instragram-konto också. Kanske blir jag som Dagny Karlsson (Sveriges äldsta bloggare), eftersom jag inte har några planer ännu på att sluta. Jag tycker det är kul att blogga och så länge jag tycker det, fortsätter jag!
... hålla bloggen smalare, genom att hålla mig till ett ämne, istället för flera. Jag kan till exempel välja att bara skriva om träning, eller bara skriva om renoveringsobjekt eller tankar om livet. Ja, ni fattar! Jag vill inte ha en blogg som bara tar upp ett ämne, eftersom det blir för tråkigt för mig! Däremot måste jag fundera på ett bättre namn än livet vid 50, om jag ska fortsätta blogga.
... hålla mig till en träningsform, och inte både styrketräna och springa. Jag skulle självklart få bättre resultat om jag bara ägnade mig åt det ena eller det andra. Under långa perioder tränade jag så. Nu kombinerar jag det och det känns kanonbra! Jag har skrivit det tidigare, att det som motiverar mig mest till träning, är mina föräldrars åldrande. Otroligt snabbt tappade till exempel min pappa styrka och kondition, efter en höftledsoperation, där han blev alltmer stillasittande. Jag tänker ofta på min mamma (som promenerade varje dag) och jämför mig med hennes styrka och kondition. När jag gör det, blir jag stolt över mig själv. Jag kan lyfta tungt och springa/jogga och kommer fortsätta göra det tills kroppen säger ifrån.
... åka bil eller buss till jobbet. Nu älskar jag att min arbetsplats ligger drygt 3 kilometer från hemmet. Det år jag bilpendlade till annan kommun känns långt borta och det var inte bra för min hälsa. När min arbetsplats låg löjligt nära hemmet, var inte det heller bra. För mig är det perfekt med vardagsmotionen till och från jobbet. Jag känner mig så mycket piggare, när jag har gått till jobbet, än när jag åker bil.
... byta jobb, för att få bättre lön och fler utmaningar. Det finns intressanta tjänster ute hela tiden för specialpedagoger. Just nu vill jag inte byta jobb. Jag trivs jättebra! Jag och skolkurator har planer för hur vi ska arbeta mer förebyggande och främjande. Det finns hur mycket som helst vi kan vara med och påverka och utveckla i organisationen. Vårt elevhälsoteam är ett år gammalt och vi börjar hitta våra roller nu och hur vi kan utvecklas. Dessutom har jag en sådan anställning att jag arbetar 45 timmar per vecka (40 på plats och 5 timmar hemma) och därmed får jag ledigt under alla skollov. Det är guld värt när man som jag, är mormor!
...dra ner på resandet och istället satsa pengarna på något annat. En del sparar pengar till pensionen eller något annat för framtida behov. Jag tänker hela tiden att jag aldrig vet hur länge jag kommer att hålla mig frisk nog att kunna resa. När man har flera närstående som är drabbade av olika sjukdomar, som gör att de inte orkar resa, då tar man det inte för givet. Faktum är att jag är övertygad om att resorna gör att jag håller mig friskare. När jag är utomlands kopplar jag av ordentligt, utan att känna att något hänger över mig, som måste göras. Ofta äter jag jättebra när jag är på resor och rör mig mycket, när vi utforskar omgivningarna. När jag kommer hem, är batterierna laddade ovh jag blir påmind om hur bra jag har det hemma.
...klippa håret kort och låta det bli vitt eller silverfärgat. För större delen av mitt hår, är vitt nu, det är jag ganska säker på. Det är bakhuvudet som fortfarande är mörkt, men det går ju att färga grått, vitt eller silverfärgat, antar jag. Min frisör tycker att det är för tidigt att låta det grå-vita komma fram. Ibland tenderar man att lyssna mer på andra, har du också märkt det? När jag tittar på andra människor som har vitt eller grått hår, ser jag att de liksom försvinner i mängden. Jag lägger inte lika lätt märke till gråhåriga människor. Kanske är det bara jag, som upplever det. Men än har jag i alla fall inte lust att försvinna i mängden, så för säkerhets skull, fortsätter jag att färga med henna, så att jag verkligen syns, ha, ha, ha....
...sälja huset och flytta till lägenhet. Det här vill jag ABSOLUT inte. Den här punkten möter mitt absolut största motstånd. Att bo i lägenhet (förlåt alla som bor i lägenhet) är inte min grej! Jag tror min man och jag skulle mörda varandra till slut, om vi (läs jag) inte hade en trädgård att gå ut till eller en våning ner att dra mig undan och pyssla med något. Möjligheten att bo i hus, är också en stor anledning till att jag tränar, för att orka sköta hus och hem. Jag målar allt i huset (även fasaden), jag sköter trädgården och min man bygger och renoverar det som behövs. Utan det arbetet, skulle livet och fritiden vara betydligt fattigare. Min man och jag samarbetar så bra i våra projekt. Det spelar ingen roll att de tar lång tid, eftersom vi har roligt under tiden. Bra blir det också!
Ja, det här var några punkter om vad jag skulle kunna just nu, men inte vill.
 |
| Min man och jag i Göteborg 2015. Fotograf: Sara Gaude |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar