I morse provade jag kläder. Svarta byxor, vinröd t-shirt och kavaj ratades då kavajen både såg och kändes flera nummer för liten. Suck! Jag ville ju se respektabel ut på kvällens föräldramöte. Istället blev det vita byxor och en fluffig blus. När jag såg mig i spegeln tyckte jag att jag liknade en tant som ska ha lekterapi. Min kollega stirrade lite på mig när jag sa det. Hon fnissade och upprepade "lekterapi". Ja, jag vet inte var jag fick det ifrån. Det är väl min stereotypa uppfattning att terapeuter som ägnar sig åt lekterapi har fluffiga blusar. I mitt fall hade min klädsel fått lite sällskap av fettfläckar på byxorna från dagens lunch. Lite lagom snyggt att ståta med det också på föräldramötet, tänkte jag och försökte dölja fläckarna med händerna. Nu tror de nog jag är en riktig slarvig och flummig specialpedagog, tänkte jag. Nåja, jag överlevde det också och kunde i alla fall prata inför dem (i mikrofon dessutom så jag själv hörde hur jag bräkte på brett Degerforsmål) utan att stamma eller komma av mig.
När jag kom hem bytte jag om och gjorde 9 styrkeövningar på trx:n och joggade i 35 minuter. Check på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar