Stress och att identifiera stressorer

All stress är inte skadlig. Till viss del behöver man bli lite stressad, för att göra sitt bästa, för att hålla sig lite skärpt. Vi kan utsättas för positiv stress, till exempel när vi ska ha en bjudning och ska fixa allt till den. Men den skadliga stressen, som tär och tröttar ut en, är något helt annat. Ett sätt att sortera lite i vad det är som egentligen stressar, är att bena ut arbetsuppgifter och fundera över vad det är som gör att de stressar. Man identifierar helt enkelt stressorer.

Enkla rutinartade arbetsuppgifter kan upplevas stressande. Uppgifter som är alltför simpla, blir man uttråkad av. Man kan ju tycka att det är märkligt att bli stressad av många enkla, rutinartade uppgifter, men det kan man bli. Det kallas kognitiv understimulering.

Man kan drabbas av sensorisk överstimulering, som innebär att ens arbetsplats innehåller alltför många sinnesintryck. Det kan handla om att det är för mycket ljud (buller) eller synintryck, vilket gör en stressad. Själv har jag varit med om att bli fysiskt illamående av stress i en lokal som var tapetserad med grälla tapeter. Där kan man verkligen snacka om sensorisk överstimulering!

Många enkla arbetsuppgifter vars flöde,  man dessutom inte kan kontrollera, blir stressande. Det innebär att de ska åtgärdas så snabbt som möjligt. De kan uppkomma när som helst under dagen. Det innebär att man har liten eller ingen kontroll över dessa arbetsuppgifter och samtidigt har man tidspress, med krav på att de ska åtgärdas så snabbt som möjligt. Höga arbetskrav och liten upplevd handlingsfrihet, leder ofta till hög stressbelastning.Ju mindre grad av kontroll man har över sina arbetsuppgifter, ju mer stressad blir man. Ju mer stressad man blir, desto mindre effektiv blir man. Stressen gör att uppmärksamheten minskar.  Uppmärksamheten förändras, så att man upplever en begränsad omvärld. Man brukar kalla det för, att man blir drabbad av tunnelseende.

När man är stressad tenderar man att prioritera snabbhet framför precision. Man vill ju att allt ska ske snabbt, eftersom man vill vara effektiv (och förväntas vara det också kanske). Det gör att man riskerar att göra fler fel. Jag upplever att det nästan är ännu värre när jag har enkla arbetsuppgifter, eftersom så mycket går på rutin då, att jag knappt vet vad jag har gjort efteråt, när jag är stressad. Det är då jag hittar mjölkpaketet i skafferiet och knäckebrödet i kylen. Eller som jag upptäckte i fredags eftermiddag, att jag hade lämnat en tre liter färgburk utan lock på altanen  i torsdags kväll. Själv blir jag skärrad då, eftersom sådant är så olikt mig.

Minnet blir påverkat av stressen. Arbetsminnet blir sämre (det man använder när man ska minnas ett telefonnummer en kort stund). Risken blir att man tappar bort information (en eller ett par siffror i telefonnumret till exempel). Långtidsminnet fungerar också sämre, då man inte har samma förmåga att koda in information till långtidsminnet. Man lär sig helt enkelt inte lika bra och mycket, när befinner sig under stress. Det blir som en ond cirkel när man är på ett nytt jobb. Man är stressad och ber om hjälp, men minns inte hälften om hur man gjorde, när man har fått hjälp...

När man är stressad sover man ofta sämre, känner sig uttröttad, nedstämd och ängslig. Vid längre tids exponering av skadlig stress, riskerar man att drabbas av allvarliga sjukdomar. Man kan mista eller få nedsatta kognitiva funktioner under flera år. Nu har jag själv haft en period med sämre sömn och den där känslan av att vara skör. Det är inte bra alls!

Det bästa är om man som arbetstagare kan uppleva att man så mycket som möjligt har kontroll över arbetsflödet av arbetsuppgifter och att man har hög grad av handlingsfrihet.  Det vill säga, man ska veta ungefär hur många arbetsuppgifter som kommer, när de kommer och man ska kunna välja att lösa uppgifterna på lite olika sätt. Helst ska uppgifterna vara blandade mellan enkla och utmanande uppgifter.  Det vill säga till viss del ska de vara enkla och rutinartade, där man slipper tänka så mycket, men det behöver även vara uppgifter som är kognitivt utmanande, så man upplever att man gör skillnad och att det är just ens egen kompetens som arbetet kräver.

För att uppleva tillfredsställelse med det arbete man utför, behöver ens utbildning och förmågor matcha arbetet. Alltför lite utbildning, erfarenhet och förmåga kan stressa en enormt. Uppgifterna upplevs då vara för svåra och man kan uppleva sig ständigt stressad och rädd att man inte ska klara av arbetet (kognitiv överstimulering). När ens utbildning, erfarenhet och förmågor matchar, upplever man istället en trygghet och tillfredsställelse.

När man är stressad, kan det vara bra att bena ut vad som är vad. Först då vet man vad nästa steg är. Det kan handla om att man behöver utbildning, eller mer tid på sig att lära sig nya uppgifter. Det kan också handla om att uppgifterna upplevs för enkla, aktivitetsnivån för oberäknelig eller hög, eller att man faktiskt behöver byta arbete.

Man tillbringar så mycket tid på arbetsplatsen, därför är det viktigt att det känns bra. Vi har bara ett liv och det ska vi göra det bästa av. Vi behöver lyssna inåt mot oss själva och strunta i att lyssna på alla upplevda måsten som kanske kommer utifrån, eller upplevs komma från andra.

Min erfarenhet är, att kvinnor är duktigare än män,  att ta tag i problem i relationer. Kvinnorna är mer handlingskraftiga helt enkelt. Men när det kommer till upplevda problem i arbetet, upplever jag att kvinnor är sämre på att ta tag i dessa situationer. Istället kämpar många kvinnor på under flera år och "kör över sig själva genom att inte lyssna inåt", tills de är sjuka eller funktionsnedsatta. Det är så sorgligt!

Vi kvinnor måste bli bättre på att våga ta steget till förändring, när det gäller arbetet. Vi måste bli bättre på att lita på oss själva och våra förmågor. Vi kan mer än vi tror! Vi kvinnor måste bli bättre på att peppa varandra och ge stöd till varandra, när det gäller dessa frågor!

Att vara i naturen är avstressande. Det här med att gå till en plats, sätta sig och bara stirra ut över vattnet eller upp i trädkronorna och inte tänka på något annat än just vad det är man ser. Iaktta ljusets och skuggornas spel, lyssna på vinden, fåglarna och låt pulsen gå ner.