Sensommar är väl alldeles underbart

Sensommar känns lika förgänglig som våren. Ena dagen är det kallt och ruggigt och nästa dag är det varmt igen. Men även om det är varmt, känns det i luften att hösten närmar sig. Än så länge kan man sitta och njuta stora delar av dagen på altanen. Vi kan äta kvällsmat där om vardagarna. Har det bara varit en gnutta sol, är det väldigt behagligt där. Om mornarna kan man inte sitta där, eftersom solen ännu inte har hunnit värma upp (den har knappt ens gått upp nu, när jag vaknar vid fem halv sex).

Jag älskar hösten och har alltid gjort det! När jag var liten tyckte jag det var jobbigt med sommarvärmen. Min eksem kliade i värmen och jag ville hest bara vara inomhus och ligga och läsa böcker. När andra kom brunbrända tillbaka till skolan från sommarlovet, kom jag likblek. Det var inte förrän jag var runt 14, som jag fick lite solbränna. Den sommaren delade jag ut reklam och blev brunbränd när jag cyklade och delade ut.

Höst är för mig, krispig luft, men ändå så pass varmt att jag kan nöja mig med att använda en tjock stickad tröja. Nu för tiden går jag runt i min pappas stickade tröja, som min mamma har gjort. Hon stickade jämt och ständigt. Jag har aldrig lyckats lära mig det ordentligt. Därför uppskattar jag alla tröjor hon har stickat till barnen. Höst betyder också att jag med gott samvete kan tända alla lyktor och ljus. Dessutom kan jag läsa böcker med gott samvete, ha, ha.