Båttur

Idag tog syrran och jag med oss lite matsäck och gav oss iväg till deras eka, de har en bit hemifrån. Som vanligt blir det poänger när vi ska göra något. Först hade vi bekymmer med att få i båten, då den var halvt uppdragen på land. Vi tyckte den var så gott som i, så vi tog plats och försökte staka ut den sista biten, men den rörde sig inte en millimeter. Vi klev ur, sköt på och klev i igen och försökte återigen att staka oss ut. Till slut räknade syrran till tre, och så sköt vi på samtidigt och då lyckades vi koma ut.

Det var mulet och blåsigt och det gick rejäla vågor, så det var inte helt lätt att ro, för oss ovana. Men till slut fick syrran riktigt bra kläm på det (hon rodde mest) och hon fick till en bra rytm. Vi rodde tvärs över sjön och satte oss och åt vårt fika. I morse bakade jag mandelkubb, så det var dem vi nu smaskade på. Sen rodde jag tillbaka (det var medvind och gick väldigt fort) och då var det dags att ta upp båten. Herregud! Vi kom ju inte ända intill, utan fick hoppa av båten till en sten. Det var lite läskigt att göra det, men det gick. Sen kopplade syrran i kedjan till båten i öglan på båten och jag drog båten via kedjan så mycket jag orkade. Sen gick syrran ur båten och vi skulle gemensamt dra i kedjan. Vi tog i varsin ände och drog för kung och fosterland, det vara bara det att på något underligt vis drog i kedjan bara utan att den var fäst i båten. Jag tappade balansen när det inte blev något motstånd och drattade på ändan. Jag skrattade så jag nästan grät. Vi fäste öglan i båten igen och nu gick det riktigt bra. Vi fick upp båten finfint.

Så gick vi över gärdet tillbaka till v'gen. Jag hade kameran i högsta hugg och fotograferade kossor, när jag plötsligt trampade i en håla och stöp framåt och landade på knäna som ett litet barn. Gud vad vi skrattade. I sommar har jag ramlat, gått emot olika saker i balkongbygget och lyckats få blåmärken över hela smalbenen. De ser inte kloka ut. Så idag har jag fått ännu ett blåmärke till samligen.

Min syster Petra

Det här gärdet gick vi i kanten av. Vi lyckades få stötar av elstängslet, men det gick bra.

När vi hittade lite lugnare vatten, fikade vi bland vackra näckrosor

Vi hittde bara gula näckrosor

Mandelkubben som kanske blev lite väl stora...

Den här kossan gick ensam. Vi trodde att hon kanske var lite ilsken, eller så hade hon slitit sig från de andra som stod i en annan hage

Den här kalven är bara några minuter gammal. Man anar efterbörden på kossan.