Katta kom och vi satt på altanen och fikade, alltmedan regnet trummade på plasttaket. Typisk svensk sommar, känns det som. Katta kom med blomma och födelsedagspresent i förskott. Oväntat, men jättegulligt! Sex små turkosa kakfat. Så söta! Jag hade gjort scones. Närmast utmattade satt vi där och beklagade oss över våra kroppar, som inte känns som våra längre. Stela, trötta, utmattade kroppar med frustrerade sinnen. Är det så här det blir efter 50? Jag vägrar att tro det! Nyss var jag i mitt livs form och dit ska jag igen!
Katta fick höra att vårdcentralen inte är på min sida. "Din läkare Anders har semester och kommer tillbaka om fem veckor." Min så kallade läkare, har jag aldrig träffat. Jag vägrar att befinna mig i det här tillståndet till augusti! Nåja, efter en stunds dividerande i telefon, kom vi fram till att jag får ringa i morgon igen, för en akuttid. Idag var det slut på dem.
Vad skönt det är att ha en vän att beklaga sig för. En vän som förstår och som peppar en. Tack Katta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar