Egentligen borde jag aldrig ha börjat sträva efter att bli en snabbare löpare. Inte när jag har så höga krav på mig själv att prestera. Dessutom har jag i mitt yrke dagligen krav på mig att leverera och prestera lösningar. Därför borde jag ägna mig åt andra, helst icke mätbara, aktiviteter på fritiden. Promenader är till exempel en sådan aktivitet. Men nu har jag kommit in i löpningen, anmält mig till lopp och därmed satt press på mig själv. Vad tänkte jag på när jag anmälde mig till lopp? Jag som avskyr trängsel och som har sådan prestationsångest!
Jag är en sån där människa som ständigt vill utvecklas. Under många år löd mitt motto: den som slutar att bli bättre, slutar att vara bra. Ett hemskt motto, som är svårt att leva upp till.
Nu har jag inte det mottot längre, men ändå en strävan att bli bättre, oavsett vad det gäller. Jag har stora krav och höga förväntningar på mig själv. Ofta när andra ger mig beröm, kan jag själv hitta faktorer, som jag kunde ha gjort bättre.
När jag själv upplever att jag har misslyckats, kan jag älta misslyckandet och genom tankar, bestraffa mig själv. Speciellt när jag var yngre, fördömde jag mina bristande förmågor. Det är något som i alla fall blivit bättre med stigande ålder. Nu sker det alltmer sällan och jag kan till och med uppmana mig själv i tanken, att acceptera mina misstag och därefter gå vidare.
Varför blir man en person med prestationskrav? Det finns teorier om att det hänger ihop med dålig självkänsla. Enligt den teorin får man bättre självkänsla genom prestationer. Det gäller inte bara jobb, utan även som partner, förälder och vän. Man ska vara så himla bra!
Jag tror själv att prestationskraven också kan höra ihop med hur man blivit uppfostrad. Har man fått mycket beröm och uppmärksamhet när man presterar, vill man förstås prestera än mer och än bättre. Vi har lärt oss, redan som små, att vissa beteenden leder till belöning.
Nu är det som det är. Jag ska springa loppen och försöka strunta i kravet (mitt) om att springa milen på under 60 minuter. Men när dem är genomförda, ska jag inte sätta tidsmål igen! Jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar