Vår och ljusa kvällar gör att jag kan planera min träning på ett annat, effektivare sätt. Två gånger per vecka springer jag kortare turer (ofta cirka 5 kilometer). När jag kommer tillbaka från turerna, ska jag addera lite styrketräning, har jag tänkt. Allra helst vill jag göra det utomhus. Jag har många redskap, såsom bollar, en kettlebell, trx-band, hantlar och gummiband. Förutsättningarna finns till bra styrkepass.
Det finns egentligen bara två hinder: min bekvämlighet/lathet och rädsla för exponering. Latheten är överkomlig, men exponeringsrädslan, den är inte att leka med. Ena grannen har sågat ner ett par träd, så nu har fler grannar insyn. När jag tränar och tror att någon ser/kan se mig, känner jag mig så himla fjantig. Det har varit samma känsla vid löpning. I början ville jag helst springa i regn och mörker, då det var mindre risk att möta någon.
Varför känner jag mig fjantig? Det handlar inte om en osäkerhet gällande tekniken. Jag vet hur jag ska göra och vet att jag har bra teknik. Det handlar heller inte om att jag är rädd att visa mig generellt, eftersom jag kan gräva, kratta, klippa gräs ogenerat.
Nej, jag tror det handlar om vad man brukar göra i en trädgård. Man brukar inte träna och ser man någon göra det, väcker det uppmärksamhet, inbillar jag mig. Det känns jobbigt, men det måste gå att komma över! Ikväll ska jag springa och planerar att styrketräna efteråt. Hm, det blir en upplevelse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar