Ja, ikväll lyckades jag nå personbästa på 5 kilometer. Prick 30 minuter och det känns bra, samtidigt som det är lite retligt att jag inte klarade att komma under 30 minuter. Backintervallerna jag skulle springa efteråt, var det bara att glömma. Herregud, vad slut jag var efteråt. Den där halvtimmen var tuff, en kamp varje meter. Imorgon kommer jag helt säkert ha träningsvärk i låren, det känner jag redan nu.
När jag långsamt gick hemåt undrade jag hur sjutton jag ens kan tro att jag ska klara att springa milen under en timme i augusti. Jag måste vara galen, tänkte jag missmodigt. Men så tänkte jag på talesättet "sikta mot stjärnorna, så når du trädtopparna". Det är bara att jobba på och resultaten kommer någon gång, om inte i år, så nästa år.
Nu ska jag läsa min nyinköpta bok och inspireras och lära mig mer om hur jag kan bli snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar