Det blev en tur till Sandviken. Långsamt, trögt och motigt gick det. Hemma var det vindstilla, men ganska snart märkte jag att det blåste kallt. Första fem kilometerna gick bra, sen blev det jobbigt. Vid sju kilometer tänkte jag "oj vad trögt det går jämfört med förra lördagen!". Men jag kämpade på i långsam takt. Det kan ju inte alltid gå lätt och jag kan ju inte alltid känna mig stark. Jag lär mig något om min kropps kapacitet varje träningspass. Idag har jag lärt mig att jag klarar mer än jag tror. För första gången i mitt liv sprang jag 11 kilometer. Detta trots att kroppen ville stanna efter sju. Jag vet inte om jag någonsin kommer ha nytta av den här kunskapen, men nästa gång det är jobbigt vet jag att jag klarar att fortsätta. Mitt självförtroende gällande löpning har ökat och det är gott.
När jag kom hem bjöd mannen på kycklingsallad och egengjord dressing. Därefter åkte vi till Steffanie och fikade. Så dagen har inte bara varit nyttig. Vi åt muffins och semmeltårta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar