Det blev en joggingtur under förmiddagen. Vi tog det spår som är kuperat om 2,6 km. Min kollega är en vän löpare som kan springa snabbt och samtidigt prata utan att flåsa. Hela rundan var HEMSK för mig. Det brände i bröstet nästan omgående och efter halva sträckan kände jag mig kraftlös, sådär man kan känna när man inte har ätit ordentligt (fast det hade jag ju gjort). Aldrig i livet att jag erkände hur kämpigt det var för mig, utan jag flåsade på. Himla skönt när det var avklarat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar