Jag hade bestämt mig för att ta en joggingtur under förmiddagen. När jag vaknade efter tio timmars ostörd sömn (underbart!) till ljudet av småregn, började jag tveka. En inre dialog mellan mitt bättre jag och sämre jag startade.
- Det kanske är dumt att jogga när jag fortfarande känner av benhinnorna, säger mitt sämre jag.
- Äsch, du kan prova att jogga i dina gamla Puma. Du vet ju att dina fötter och ben mår bäst när du byter skor ofta, säger mitt bättre jag.
- Men jag har ju inga rena träningstips!
- Nej, men du har mjukisbyxor du kan springa i. Sedan när har kläderna blivit så viktiga, att du bara kan motionera i viss klädsel? Du kan väl springa i strechjeans om så är! Vem eller vilka tror du ser dig i regnet?
- Det tar i lite mer nu i regnandet, är det inte bättre att vänta?
- Tänk dig vad skönt att springa med svalkande regndroppar! Stick nu!
Så jag stack iväg i mina klumpiga mjukisbrallor, gamla Pumaskor och med duggregnet som fuktade mitt hår. 2,4 km i kuperad terräng. Jag halkade fram på grenar och löv, kämpade mig uppför backar, trappor med andan i halsen. Inte en människa såg jag, trots att jag genade över en kyrkogård. Joggingturen var helt underbar. Jag kom hem rödkindad med lysande ögon. Fy fan vad bra att jag kom iväg! Tio minuter efter min dusch, duggade det inte längre, istället vräkte regnet ner. Snacka om att jag njöt över att ha gjort rätt val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar