Ibland undrar jag

Vad är det hos mig som gör att människor tror de kan säga vad som helst?  Jag har fått höra att det är roligt att jag har blivit smal, men att det är synd att min byst har försvunnit. Själv tycker jag att jag har en byst som harmonerar med min kropps storlek (75B) och jag är supernöjd över att ha B-kupa. Tror du att jag svarade personen det (en kvinna för övrigt)? Nej, naturligtvis inte, eftersom jag tillhör den introverta, naiva (ingen vill väl mig illa) sorten, stod jag och gapade förvånat och stammade fram, äh, nja, um ungefär.

Än så länge är det endast kvinnor som kommit med kommentarer om min kropp. Å ena sidan är de positiva (börjar ofta positivt) sen kommer "tjuvnypet", typ du är inte fin om du blir smalare, eller du har ingen byst.

Jag gillar verkligen min kropp nu. Jag tycker om hur den ser ut och jag kan till och med tycka om att spegla mig näck. Jag tycker om känslan av hur höftbenen träder fram, känslan av styrka, att jag kan "gasa på" och ta i.
Jag saknar inte valkarna på ryggen, eller de vita halvmånarna som uppstod på övre delen av låren efter hängmagen när jag badat hett. Jag saknar inte att känna mig trött, fet och att inga kläder satt bra. Jag saknar inte att ständigt behöva dra i tröjan eller blusen, så att den dolde magen (som alla såg ändå).

Ingen ska fortsättningsvis ge min kropp negativa kommentarer utan att jag MARKERAR att jag SKITER I VAD DE TYCKER! Jag trivs och är nöjd och det är det som räknas!