Midnattsloppet nästa

Nu är vi i Göteborg och laddar inför loppet. Sofie har varit sjuk hela veckan och haft feber. Jag känner mig inte bra idag. Huvudvärk och lite snuva. Så fort jag tar ett par snabba steg flåsar jag. Det kan vara förkylning på gång, eller det kan vara psykiskt.  Stress inför loppet, kan uttryckas så här helt enkelt. Eftersom jag inte har ont i halsen är det bara att köra på och hoppas att loppet inte ska bli en enda lång  plåga.

Vi åt hamburgare till kvällsmat. Jag brukar orka bra på fet, onyttig mat. Vi åt redan halv fem så nu är jag småhungrig igen. Så min man jagar något lättsmält åt mig.

Fredag med mys

Min syster Petra och hennes man var här på mat ikväll. Det var mysigt. När jag gör något roligt på en fredag, känns helgen längre, tycker jag. Annars är den här helgen lite speciell, då vi ska till Göteborg och springa Midnattsloppet. Jag tror jag gick i fjärde klass, när jag deltog i en skidtävling på skolan. Jag kan näst sist och min bästis sist. Det jag minns är, att hela loppet var vidrigt och jag tror jag blev tvingad att köra, på grund av att ett visst antal elever från klassen skulle delta. Hemskt! Jag har aldrig gillat att tävla i grenar jag inte är bra på. Jag har tävlat i friidrott under mellanstadiet, också något som anordnades av skolan. Hemskt!

Så nu blir Midnattsloppet min första tävling som vuxen. Mitt mål är att jag ska ta mig runt, att jag ska ha kul och inte få prestationsångest. Både Sara och Sofie (äldsta och mellersta dottern) ska också springa. Steffanie (den yngsta) och min man kommer att hålla våra jackor och heja (nja, de sitter nog på en pub med en öl någon stans).

Jag hoppas jag tycker det är ett roligt lopp och att jag kan tänka mig att springa det nästa år igen. Förhoppningsvis kan det bli en tradition som vi gör tillsammans tjejerna och jag. Steffie kan inte springa, eftersom hon har problem med knäna. Min syster Petra skulle ha varit med, men hon är inte skadefri och får därför avstå i år. Hon hoppas kunna delta på Tjejmilen i september.

I morgon ska det regna i Göteborg. Jag  ha på mig en långärmad funktions-

tröja under t-shirten, som lite extra skydd och värmde mot vätan.

Håll tummarna för att jag slipper löparmage...

Trädgårdsarbete

Malin kom på fika i eftermiddags. Så himla mysigt att sitta och småprata och fika. Maria och jag hade tänkt att promenera, men det blev inget av. Istället tvingade jag min man att hjälpa till i trädgården. Visst låter det knäppt att han ska "hjälpa till" i sin egen trädgård?! Men så är det i den här familjen. Jag ansvarar för trädgården.

Jag har nog tidigare beskrivit hur olika vi är, min man och jag. Han vill helst bara ta det lugnt efter jobbet och gärna sitta och softa i fåtöljen. Jag vill gärna att det ska hända saker. Det kan handla om en springtur, promenad, fika med vän, trädgårdsarbete, fotoutflykt, loppis runda eller en shoppingrunda. När jag sitter still läser jag, bloggar eller kikar på tv.

Ikväll blev det en timmes trädgårdsarbete.  Vi klippte hallonhäcken och krattade undan äpplen (små) som trillat ner. Jag älskar trädgårdsarbete men vill vara privat i min egen trädgård, vilket är svårt här. Våra häckar är för låga eller obefintliga. När jag tänker på vår trädgård ur den privata aspekten, saknar jag vårt förra boende som var på landsbygden. Där kunde jag vara helt ifred. Ingen såg mig. Ingen kom och ställde frågor. Ingen hörde när jag hostade eller pratade i mobilen.

Nåja! Jag får trösta mig med att jag har bott på landsbygden större delen av mitt liv (jag borde vara mätt på det!). Nu har jag istället nära till stan (där jag i och för sig sällan är). Människan  (jag) är väl så konstruerad, att man (jag) sällan är helt nöjd...

Alla bilder är tagna i omgivningarna vid vårt förra hus. På bilden är jag och min syster Petra i kohagen.

Tillbakablick

Bilderna är från den 17 augusti förra året. Då hade jag inte den ork jag har idag. Jag klarade inte att springa en kilometer utan att flåsa och då är det inte vanliga flåsanden  jag pratar om, utan det kändes som om jag inte fick luft och jag lät värre än en urgammal astmatisk hund. Jag flåsade till och med när jag promenerade. Det var inte lungcancer eller proppar i lungorna. Nej, det var stress, vilket också tog en tid innan jag accepterade det.

Ibland måste jag påminna mig om att jag har kommit långt på ett år. Idag känner jag mig friskare, starkare och piggare, även om det ännu inte är den bästa versionen av mig själv, är jag på god väg.

Jag kände mig stor och otymplig här. I själva verket är jag tyngre idag, men känner mig

smidigare, eftersom jag är mer rörlig idag än för ett år sedan.

För ett år sedan var vädret fint. Jag har förstått att jag ska förvänta mig regn under loppet på lördag. De har ändrat startplats, på grund av att det har regnat så mycket i Göteborg, att gräsmattan blivit vattensjuk där starten skulle ha gått (eller så misstänker de att det blir det om starten går där på lördag). Hur som helst har startplatsen ändrats och jag hoppas att äldsta dottern har koll, eftersom hon är Göteborgare och jag förlitar mig på henne.

Just nu är hon i London och kommer hem samma dag loppet är. Ja, jag vet, jag tycker också det är en konstig uppladdning för loppet!

Själv har jag en vilodag idag. Jag jobbade till strax före 18 och därefter åkte jag hem (pendlar 30 minuter i bil) och kände att jag inte hade någon ork eller lust att röra på mig. Kan höra ihop med att jag under eftermiddagen åt en verkligt god fika. Jag tenderar att bli slöare, när jag äter mycket sött...

Första steget avklarat!

Så där ja, nu har jag hämtat min tröja och chip till Midnattsloppet. Jag var så jäktad när jag körde till Karlstad. Naturligtvis var det vägarbete på ditvägen då jag fick krypköra i flera kilometer. Som tur var hade Stadium (där tröja och chip skulle hämtas) öppet till 19. Annars hade jag aldrig hunnit. På vägen tillbaka blev det mat från Burger King.

När jag kom hem tog jag en rask promenad. Det är lika ljuvligt ute ikväll som igår. Jag vill bara vara ute och aldrig gå in. Vindstilla och det enda som hörs är gräshopporna. Visst är det lite mygg men det gör inget. Bäst att njuta av sommarens sista ljumma kvällar.

Endorfiner är grejen!

Efter jobbet åkte jag till syrran. Iförd mina utslitna, lappade favorit löparskor var jag ivrig att ge mig iväg. Jag bad syrran göra mig sällskap när jag tog en springtur. Hon cyklade, eftersom hon har en höft som krånglar.

I början gick det trögt. Men vid 3.5 kilometer lossnade det lite och jag kunde öka så jag fick en riktigt bra tid på 5 kilometer. Vad nöjd jag känner mig så här efteråt! Måste vara endorfinerna som flödar i kroppen och ger ett glädjerus. Nu känner jag mig på bättre humör. Vilken kväll det var! Vindstilla och perfekt temperatur för löpning. Hoppas vädret blir lika bra på lördag!

När tiden bara går

Startade dagen med en långpromenad med Maria. Det var skönt, men efteråt har jag lite ont i ena benet. Dessutom har jag en förkylning i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. Visst snörvlar jag, och är tungandad,men det blir inte mer än så.

Utomordentligt uttråkad är jag idag. På grund av det är inte mitt humör på topp. Det ska bli skönt med ny arbetsvecka! Förhoppningsvis försvinner förkylningen och jag kan få till ett par korta springturer innan lördagen.