När tröttheten känns i hela kroppen

Vi har haft temavecka på jobbet. Jag och Marlene har träffat alla elever i åk 7 och pratat om stress och olika personlighetsdrag. Jag hade glömt hur mycket kraft och energi det går åt att fånga uppmärksamheten hos en grupp ungdomar. Eftersom jag själv är introvert, läser jag av elevernas kroppsspråk och ser när de börjar bli uttråkade. Snabbt hittar jag då på exempel, för att beröra dem, så att det blir mer intressant. Så jag har fått in ämnen som isoleringscell, bränder, hot och våld, trafikolyckor och att fastna i en hiss.

Två lektioner per dag, har vi undervisat. En morgonlektion och en eftermiddagslektion. Förutom att vi har föreläst i cirka 15 minuter med tillhörande powerpoint, har vi guidat eleverna att slappna av. Inför varje lektion har vi släpat 25 yogamattor, och 25 filtar uppför trappor och till rätt klassrum. Vi har sopat golvet, rullat ut mattor och lagt filar på plats. Dragit ner gardiner och sett till att instrumental musik har hörts på låg volym. Efter varje lektionspass har vi rullat ihop mattor och filtar och burit ner dem ett par trappor. Sista gången vi träffade varje klass, fick de fylla i en utvärdering. Det visade sig att de var jättenöjda med oss.

Det var så roligt att träffa hela klasser, men oj vad jag är trött nu. Jag känner mig helt dränerad på energi. Tur att det är fredag!

För idag är ingen vanlig idag

Idag fyller vår yngsta dotter 25 år. Herregud! Tänk att det är 25 år sedan hon föddes! Å ena sidan känns det som igår, å andra sidan känns det som om det var en evighet sedan. Här är lite bilder på vår Steffie. När hon var liten gillade hon att vara utomhus, att gunga, klättra, bygga kojor i skogen. Men hon gillade också att ligga ensam på sitt rum och läsa, bygga kojor inomhus och leka med dockor och mjukisdjur. Hon har alltid haft lätt för sig i skolan och varit otroligt ambitiös. När de andra två döttrarna kunde ta ledigt (ja ibland var det "ta ledigt"), vägrade hon att göra det, eftersom hon inte ville missa en enda lektion i skolan.

När hon gick på gymnasiet fick hon körtelfeber, men var bara hemma en enda dag från skolan. Hennes storasyster ville bjuda henne på en resa till England, men Steffie tackade nej, eftersom hon inte ville missa skolan.

På högstadiet hade hon pojkvän, men sen dess har det varit dåligt med stadigt sällskap. Hon lever livet och umgås med sina kompisar, rider ett par gånger per vecka och umgås mycket med familjen. Just nu renoverar hon sitt kök, med hjälp av sin pappa.

Här är några bilder på vår älskade dotter. Grattis Steffanie!

Fyra saker jag gör varje dag

Styrkebyrån pratade om rutiner, i det senaste avsnittet. Det gjorde mig full i skratt, när jag tänkte på mig själv. Jag har galet många rutiner, tycker jag. Utan svårigheter, kan jag lista fyra saker som jag gör varje dag:

1. Äter sport knäckebröd och dricker kaffe
Jag har ätit knäckebröd till frukost i flera år nu. Min man retas med mig och förstår inte hur jag kan äta ett sådant torrt bröd och dessutom med bara Bregott mellan, som pålägg. Men jag gillar dem!

2. Smörjer in hela kroppen
Sen jag var barn, har jag haft torr hud och eksem, vilket har lett till att jag måste smörja in mig med mjukgörande kräm, varje dag. Det är trist, men har lett till att jag har mjuka armbågar och mjuka hälar.

3. Balanserar på ett ben
När jag smörjer in fötterna, brukar jag stå på ett ben och smörja andra benet och foten. Jag tror att det är viktigt att träna på balansen varje dag.

4. Ser på tv 4 nyheterna
Varje morgon kikar jag på nyheter och väder på tv 4. Lagom lättsamt men ändå så jag får lite koll på vad som händer.

Ibland lägger jag till frukt eller ägg till frukosten.

Förberedelser inför sommaren

Mina fröer har tagit sig bra och jag har fått börja plantera dem i större krukor. Men det känns lite udda att hålla på med blomplantering, när det är så kyligt och långt ifrån vår, utomhus. Det är klart att det kan slå om snabbt och bli varmt snart. I morse kändes våren långt borta, när det var regn och noll grader. Snön har inte försvunnit särskilt mycket än.

Snart är våren här i alla fall.

En kvällsjogg med sällskap

Jag chansade och skickade meddelande till Kinna och frågade om hon skulle med på en långsam joggingtur. Det ville hon och jag blev så glad, eftersom motivationen till löpning är väldigt låg just nu. Men när jag får sällskap är det roligare. Vi pratade och tog det lugnt under turen och fick ihop 5 kilometer. Vem klarar att bara plötsligt ge sig ut och jogga flera kilometer helt plötsligt, jo Kinna förstås. Hon begriper nog inte själv hur unik hon är. Här försöker jag vänja min kropp försiktigt med längre och längre pass, så följer hon med bara sisådär. Det sjuka är, att jag dessutom var halvminuten snabbare per kilometer när hon var med. Så förutom att plötsligt jogga, som hon inte gjort sen i höstas (eller var det i våras?) agerade hon hare. Det är sådana vänner det är jäkligt bra att ha!

Lite plockmat till lunch

Det är måndag, men känns som söndag.Vi har haft familjelunch här, med lite plockmat, David hade gjort en räkcheescace, som är så himla god. Min man hade gjort potatissallad, ägghalvor, ugnsbakad kassler, varmrökt lax, kallskuret kött och grönsaker. Det var mysigt att sitta på altanen och äta i värmen och solljuset. Stella fick prova att gunga.

En liten stund var det kul att gunga

Min klänning är från House of Lola

Känslan när man kommer in ensam i ett överfullt gym

Sista semesterdagen och jag vaknar strax före klockan sex på morgonen. Det är väl en bra tajming, när man ska jobba dagen därpå! På förmiddagen var Marlene och jag iväg och tränade. Jag kom först och vågade mig in i gymmet helt ensam, för första gången. Känslan när jag kliver in där, är total förvirring. Jag ser bara en massa folk (trodde det skulle vara lugnt idag, när vädret var så fint!). Vid första anblicken är varenda maskin och stång upptagen. Inte en enda människa kände jag igen heller (visserligen har jag ju ansiktsafasi, så det kan hända att jag borde känna igen dem...). Efter flera sekunders stirrande och förvirrat stående, beslutar jag mig för att värma upp med hantlar. Det är fullt vid hantlarna också, men jag tränger mig fram och kör det jag har tänkt. Efter en stund blir roddmaskinen ledig och jag kastar mig fram och kör fyra set vid den (brukar aldrig köra mer än tre, men vad ska man göra, när det är folk överallt).

Ja, efter det var bara chinsmaskinen (då heter den ju inte egentligen, den heter någonting typ räck och häv någonting) ledig. Så jag började med dips och när jag var på sista setet med chins, kom Marlene (tack och lov!). Hon värmde upp med hantlar  och roddmaskinen i raketfart. Sen blev det "chinsmaskinen" för henne. Idag utmanade hon sig och tog minus 30 kilo på dipsen. Jag var ju bara tvungen att testa om jag klarade det också, och det gjorde jag (testade bara ett set) och sen provade jag att göra chins på minus 35 (haft minus 40 tidigare) och det gick ju också.

Lite bencurl hann vi med också. Jag såg att en kille satt och vilade, utan att jobba vid bänkpressen, så jag gick dit med bestämda steg (hi, hi Kinnas pepping fungerar!) och då frågade killen om vi skulle "marka". Ha, ha, det lät så kul. Nej, pep jag, vi ska använda bänkpressen, om ni är klara med den (de marklyfte själva, så det förstod vi inte var aktuellt). Det var de ju, så vi laddade på med våra vikter.  Marlene klarade fler repetitioner den här gången och blev grymt nöjd. Vi avslutade med sprinterutfall och lite stretch. Det blev ett litet kortare pass än vanligt och med fler set och tyngre vikter. Nu får vi akta oss, så vi inte belastar axlarna för mycket!

I brist på bild från dagens träning, blir det den här konstiga bilden istället.

Så här kan det gå, när man försöker fota sig själv, ha, ha, ha