Påskafton

Vi har haft en superskön påskafton. Min man hade lagat rostbiff i ugn, som han sedan marinerade. Den blev supergod. Sen hade han gjort ugnsbakad skinka och potatisgratäng. Jag hade fixat köttbullar och så bjöd vi på prinskorv och ägghalvor med räkor. Jag tog tyvärr inga kort på maten. Däremot tog jag kort på alla som var med, men korten blev så usla, att jag inte vill lägga upp dem.

Efter maten gick i alla fall Sofie och jag på en liten promenad. På vissa ställen ser det ut som om vi är i fjällen, med snö och gnistrande sol. På andra ställen är det helt bart. Det var tio grader kallt här i natt.

Lila tema idag, när det är påskafton. Den här duken har min mamma batikfärgat en gång i tiden

När jag har semester, tycker jag det är superskönt att slippa måla ögonfransarna. Jag trivs bäst ostylad i hår och ansikte.

Snö och barmark på en och samma bild

Sofie fotograferade mig

Solen värmde skönt

Lite fjällkänsla och halva Sofie kom med på bild.

Hoppas du har haft en lika fin påskafton som jag!

Vänner som stöttar och utmanar

Ensam är inte stark! Jag är så glad att jag har flera nära och kära som stöttar mig i vått och torrt! Förutom min man och mina fantastiska döttrar, har jag min syster Petra och min nära vän Camilla. De är båda duktiga på att heja på och dessutom hjälpa mig att utmana mig själv. När jag blir osäker ställer de, de rätta frågorna, som gör att jag kommer fram till beslut. Inte för att jag brukar ta lång tid på mig att besluta saker och ting (tvärtom!). Men vissa beslut medför mer vånda än andra. Många gånger tänker jag också på att jag är impulsiv och behöver hejda mig och tänka till innan jag kastar mig in i något.

Även om jag litar på min man och mina döttrar, tänker jag att de kan vara partiska, eller att de inte vill såra mig genom att säga sanningen. Petra och Camilla har större möjlighet att säga som de tycker. Eller så kanske jag är van vid att de gör det. De kan säga saker till mig, som innebär att de inte alltid klappar mig medhårs, utan lite mer kärleksfullt mothårs, om du förstår vad jag menar. Vänner som kan utmana med omtanke är de absolut bästa. De backar verkligen upp mig, samtidigt som de utmanar mig att bli mitt bästa jag.

Förutom att de backar upp mig och utmanar mig, har vi utbyte av varandra. Vi lär oss saker av varandra. Det är så häftigt! Vi umgås sällan alla tre. Men jag har daglig kontakt med båda två.

Petra och jag

Jag och Camilla

Förberedelser för barnbarnet

Igår började Sofie och jag att fixa den blivande barnkammaren hos dem. Rummet var tapetserat i två gråa nyanser. Nu målade vi istället tre väggar i  gräddvit nyans och en vägg tapetserade min man. Det blev jättebra! Så mycket ljusare och mer harmoniskt blev det med pastellfärger. Tapeten kommer från Rusta.

Fönsterbyte

Jag har kämpat en hel del med våra fönster, sedan vi flyttade till det här huset för 10 år sedan. Jag har tagit ett fönster i taget och skrapat, slipat, kittat om och målat. Men de blir snabbt dåliga igen, upplever jag. Dessutom drar det kring varje fönster, särskilt de i vardagsrummet. Så nu har vi bestämt oss för att byta fönster undan för undan. Vi har bestämt oss för att beställa fönster från "SparFönster,", där vi även köpte balkongdörren. Vår fönstersort kallas för "Flaggfönster". Det blir en dyr historia, men vi får som sagt ta ett eller ett par fönster i taget.

De här fönstren har jag lyckats måla, så att jag inte kan öppna dem och putsa dem emellan (det är tvåglasfönster). Det största fönstret har rejäla glipor, så det drar svinkallt under vintrarna. Men jag gillar verkligen modellen! Synd att de är så dåliga, jag tycker om att bevara det genuina. Men jag har såklart tänkt att återanvända dem. Min man ska få bygga ett litet växthus, när alla fönster är nere (5 flaggfönster).

Träningsbakgrund eller inte

Många människor som tränar i vuxen ålder, har gjort det sedan de var barn. Andra tränade när de var barn och ungdomar, men inte nu som vuxna. Min bakgrund är lite brokig när det gäller träning. När jag var tre år, började jag dansa balett. det höll jag på med, tills jag blev 11, sen blev det ett avbrott tills jag var 14, då jag började igen. Tre gånger per vecka dansade jag, två gånger klassisk balett och en gång jazz. På lördagar red jag på ridskola en kort period också. Men när jag träffade min äldsta dotters pappa, slutade jag med all träning. Då var jag 18 år. Sen kan jag inte minnas att jag överhuvudtaget tränade någonting regelbundet, Ibland gick jag på träningspass, typ "low impact" och dylikt. Men det var verkligen sporadiskt.

Men när jag slutade gymnasiet, började jag jobba hos min pappa på SDR Svensk Direktreklam. Jag tror det var det som gjorde att jag fick en grundstyrka, som jag har nytta av än idag. Under 12 år packade jag reklam i pappåsar, som jag sedan körde hem till utdelare. Jag bar reklambuntar och papperspåsar två dagar per vecka, när jag körde hem till våra 100 utdelare. Det blev många kilon per vecka. De första åren körde jag med släpkärra, innan vi skaffade en buss att köra med. När Ikea-katalogen skulle köras ut, hade vi hjälp av lastbil. Jag minns första gången jag körde ut till utdelare. Det tog mycket längre tid, än det borde (36 utdelare brukade ta 4 timmar) och när jag kom tillbaka till kontoret, var jag helt slut i kroppen. För att händerna skulle hålla, använde jag arbetshandskar.

Ibland blev en utdelare sjuk och då fick jag rycka in och dela ut istället. När det var hyreshus, fick jag bra motion i trapporna. De områdena var tacksammast att dela ut på, eftersom det gick snabbt. De värsta områdena var landsbygden. Där kunde man åka flera kilometer utan en enda brevlåda. Efter 12 år med kroppsarbete, tröttnade jag och utbildade mig till lärare. Då blev jag stillasittande och gick upp i vikt. Fem år tog utbildningen och när jag äntligen fick ett jobb, började jag tänka på vikten och promenerade mycket. Sen tränade jag karate under ett par års tid. Varje onsdag och lördag tränade jag. Men när jag fick blått bälte började jag få ont i knäna och fick rådet att börja med någon annan aktivitet.

Så började Maria och jag promenera och simma. Vi provade vattengympa och därefter TRX-gruppträning. Sen var jag fast i "träningsträsket" ända fram till 2015, då jag plötsligt inte klarade att träna längre, utan att flåsa och tappa orken.

Jag är övertygad om att jag har mina 12 år på SDR att tacka för att jag har en grundstyrka idag. Men även mitt trädgårdsarbete har säkert påverkat min styrka. Jag har handgrävt för två altaner, häckar, träddäcket till spabadet och dräneringen kring ett uthus där vi bodde tidigare. Jag har kärrat grus, krattat grus, löv och klippt häckar,buskar. Självklart har min kropp blivit stark av det!

Igår insåg jag att jag gjorde marklyft, när jag flyttade virke från ett ställe till ett annat. Idag gick jag en knapp kilometer med två matkassar som vägde flera kilo. Det var då jag började tänka på att jag under mina första 12 år som yrkesarbetande, bar tunga kassar i mängder varje vecka. Idag blev det kämpigt med plasthandtagen som skar in i händerna. Jag kände att musklerna från nacken till axlarna blev ansträngda, men armarna kändes helt ok!

På eftermiddagen var jag ute och rensade ogräs i rabatterna. Jag höll på i en och en halv timme och knäböjde oräkneliga gånger. Det jag kände direkt var, att jag fick träningsvärk i fingrarna, av att dra upp allt ogräs (att det redan har kommit så mycket!). Fast i morgon har jag säkert ont i rumpan och baksida lår.

De ser olika stora ut, men var lika tunga

Den här rabatten har jag rensat idag. Jag tänker att en del av de blommor jag har sått, ska jag sätta ut där så småningom

Solig tisdag

Åh, vad härligt det är med solsken! I morse promenerade Sofie och jag. Det var kallt, trots solen. Men så kom vi till ett parti där det var lä och då njöt vi av solen som värmde. Jag hann med en kort joggingtur idag också. Det blev tre kilometer och jag blev glatt överraskad över att benen kändes så stabila. Förra veckan blev det inte så mycket träning att tala om, så jag var rädd att det skulle kännas i benen. Men det gjorde det inte, tack och lov. Jag stretchade en god stund efteråt, eftersom jag fortfarande känner mig stel i benen, sedan jag åt kosttillskott.

Petra kom och åt lunch och sen spabadade vi i en timme. När vi gick upp kunde vi konstatera att vi hade streck efter badkläderna, så solen tog rejält. Det är verkligen otroligt avkopplande att sitta i badet. Hels kroppen slappnar av i värmen och kroppen känns så mjuk. När Petra åkte hem la jag mig och sov en stund. Det är fördelen med semester, att kunna sova när som helst på dygnet, när man känner sig trött.

Igår var jag sådär trött som man blir efter ett riktigt stort kalas. Dels var det en anspänning, att hålla det hemligt och om vi skulle lyckas med det. Dels var jag orolig över om mat och dryck skulle räcka, om döttrarna skulle hinna med allt. Sen hade jag städat huset i etapper flera dagar innan. Så ag var rätt sliten igår. Men jag fick ladda om, eftersom jag hade bjudit hem fyra vänner på mat och dryck. Det var supermysigt. Alla utom jag skulle jobba idag, så det blev inte sent i alla fall.

Sofie och jag gick en av mina favoritrundor

Vattnet ser riktigt smutsigt ut...

En hemlighet är avslöjad

Äntligen blev det lördag och det var dags för oss att åka till Örebro med Katta och Kent. Vi åt på Pitchers och gick lite på stan. En fika på Café Java, hann vi med också innan vi åkte hemåt igen. Väl hemma väntade vår familj och vänner för att överraska min man, som fyllde 50 i januari. Oj, vad paff han blev! Det blev en så himla lyckad fest. Maten var perfekt och stämningen på topp. Sara hade gjort en frågelek kring min man och visade gamla kort på honom, via tv:n. Steffie och Sofie hade ordnat med en fotohörna, där man fick klä ut sig lite lätt och fotograferas.

Min man och jag

Min man och Steffanie

Jag och Sara

Sofie och David

Steffie och jag

Min man, hans systrar och föräldrar

Steffie och Petra