Mörkret och dess påverkan

Jag förstår att det inte alltid är roligt att ha ett arbete där man är utomhus mycket. Men just den här perioden önskade jag att jag jobbade mer utomhus. I morse när jag åkte till jobbet var det mörkt och när jag åkte hem var det mörkt och dessutom dimmigt. Hela dagen har jag suttit inne på ändlösa möten.

För en gång skull lyckades jag med en otrolig bedrift när jag kom hem. Jag lyckades nämligen få med mig min man på en promenad. Alla som känner honom vet att det är en bedrift. Han promenerar med mig en eller två gånger per år och det inträffar en eller de två gånger vi är utomlands. Här hemma brukar jag aldrig få med mig honom. Men plötsligt händer det, och han följde med på en timmes promenad.

Underbart att få frisk luft och att få röra på sig!

Regnig promenad

Nej, jag hade ingen lust att springa i regn ikväll. Istället tog jag på mig rejält och gick ut och gick. Min kapuschong dolde mig för världen. Det var varmt, torrt och jag spelade julmusik på Spotify. Efter en stund blev jag för varm och gick barhuvad i regnet. Kände mig ensam då ingen annan var ute och gick.

Eftersom jag tog en promenad under lunchen idag fick jag nästan ihop en mil sammanlagt. Det var ju bra!

När kvällspromenaden var avklarad körde jag lite styrketräning. En av mina favoritövningar är att stå "dubbelvikt" och sen "krypa" fram i armhävningsställning och göra en armhävning och därefter krypa tillbaka och börja om. Jag gjorde knäböj med kettlebellen också. Men jag känner aldrig att jag tar ut mig helt. Det är jag för lat för att göra när jag tränar på egen hand. Men hellre lite än inget alls, tänker jag. När min mamma var i min ålder skulle hon aldrig ens kommit på tanken att göra armhävningar eller annan styrketräning. Hon promenerade och det var nog för henne. Jag vill ge mig själv bra förutsättningar för ett behagligt liv som åldring. Förhoppningsvis är jag på rätt väg.

Julförberedelser

Herregud! Nästa helg är det första advent.  Nu måste jag börja planera för julfirandet. Idag bakade jag lussekatter och kanelbullar. Sen putsade jag fönster i kök och vardagsrum och satte upp julgardinerna. De i köket är vidriga att få släta. Tyget är 100 % bomull och det ska jag aldrig köpa igen! Med hjälp av mycket ( ! ) stärkelsespray och mycket tålamod fick jag dem släta till slut. Vardagsrumsgardinerna är nya från i år (Jotex) och var lätta att få släta (tack och lov!). Jag trodde det röda tyget skulle vara lite sladdrigt, men det var det verkligen inte.

Nu är jag lite trött i benen och det är inte konstigt när jag har pysslat under sex timmar med kort paus för att äta min matlåda. Så nu är det gott att vila benen och dricka kaffe och äta kanelbullar.

Till veckan ska jag sätta olika kakdegar och frysa ner. Nästa helg kan jag baka ut dem. På lördag eftermiddag ska Katta och jag handla julklappar.

Träningen kommer inte i första hand eller ens i andra just nu. Vardagsmotion känns viktigare att få till och idag har jag fått en hel del. Jag får vara nöjd med det.

Den där stelheten

Under en tid har jag varit stel i fotlederna. Varje gång jag går upp på morgonen stapplar jag fram, på grund av att fotlederna är så stela. Det hade jag aldrig trott för ett par år sedan. Av någon under anledning trodde jag inte att jag skulle bli drabbad av det här. När man är yngre och odrabbad, är man nästan lite övermodig eller överlägsen, i tankarna. Tänk på det, du som ännu inte är drabbad! Var tacksam för varje dag din kropp fungerar som den ska, utan att du har ont någonstans!

Yngsta dottern Steffanie är modellen här

En vacker liten blomma fotograferad på Fuerteventura

Kaktusar på Feuerteventura

Inre motivation och drivkraft ställt mot yttre motivation

Min vän Camilla är lite frustrerad över mig. Hon har svårt att förstå att jag inte triggas och motiveras av att tjäna mer pengar. När jag gör ett sidouppdrag, vill jag att det ska vara lustfyllt. För mig finns det ingen anledning till att arbeta eller samarbeta med personer som är pompösa, när jag ska göra det på min fritid. Nej! Då kan det kvitta! Men, säger Camilla, tänk på pengarna. Nej, det är inte värt pengarna, tycker jag!

Det låter säkert konstigt för fler än Camilla, men pengar har aldrig varit min drivkraft.. Aldrig! Förmodligen är jag alltför luststyrd för att kunna tänka på pengar. Pengar i sig är ju inget lustfyllt alls. Det är det man kan göra med pengar, som blir det lustfyllda. Men för att kunna göra riktigt lustfyllda saker, behöver man tjäna så stora pengar, att det är näst intill omöjligt. För mig är pengar yttre motivation - det är något utanför dig själv som tillkommer.

Nej, istället är det själva arbetet som behöver vara lustfyllt för mig. Eller kanske inte lustfyllt, men det behöver ge mig tillfredsställelse. Det räcker väldigt långt, att känna att jag kan hjälpa någon eller några människor. För mig är det inre motivation - det är något inom mig själv som tillkommer.

Hur är du? Styrs du av inre eller yttre motivation?

Kursdag

Idag var jag på kompetensutveckling i Örebro. Det var lyxigt att kunna åka kommunalt till kursen. Jag avskyr att köra bil när det är mörkt. Att kura ihop sig på bussen och slumra på hemvägen kändes väldigt välgörande. Jag gick till och från busstationen och bara där fick jag ihop 8000 steg.

Dagen var riktigt bra och vi kände oss peppade och styrkta i att vi är på rätt väg.

När jag kom hem åt jag hemmagjord pizza och packade badkläder och gick till badhuset. Katta och jag simmade i 30 minuter. Jag flåsar, får kallsupar och det trots att jag simmar som en svan med sträckt hals. Efter fem minuter har jag smärtor i nacken av ansträngning och ser framför mig hur jag kommer utveckla nackmuskler som den värsta brottaren. Jag skulle vilja kunna doppa ansiktet varannat simtag men det har jag aldrig våga prova. Så jag fortsätter med svanstilen.

Sen gick jag (Katta körde bil) till McDonalds och drack kaffe och åt äppelpaj. Om sju veckor ligger vi vid en pool och solar. Jag vill gärna vara i bättre form tills dess. Så nu ska jag bli bättre på vardagsmotion igen!

Lapar dagsljus en ledig dag

Ja, jag bestämde mig för att vara ledig idag och bara vara. Det var superhalt ute idag. Så min man var tacksam över att jag var hemma, så han kunde ta bilen och slippa cykla när det var halt som såpa på gatorna. Jag gick upp halv sex, driven av hunger (förstås). När klockan närmade sig 10 kom solen plötsligt fram och jag gick ut med kameran i hösta hugg.

Bakom vårt hus är det ett naturskyddsområde som består av skog. Den är helt underbar att gå i, så jag startade min promenad där och gick sedan vidare. Som vanligt sökte jag mig till vattendrag och lugn miljö (utan bilister).

Det är bra att ha bilder från soliga dagar. När det har varit många mörka dagar, kan jag gå tillbaka och titta på mina soliga höstbilder och få lite energi från dem.

Det här är stigen bakom vårt hus. Den är fantastiskt vacker, tycker jag.

Lite här och var finns det bänkar utplacerade, ifall man vill vila, äta matsäck eller bara sitta och tänka.

Solen sken och mellan trädstammarna kan man skymta sjön Möckeln

En utkiksplats och en gammal slalombacke (mycket kort)

Vattendroppar sken i solen som diamanter och så droppade de på mig i huvudet...

Det gäller att ta till vara på varje sekund av solljuset

Ett av vattendragen jag passerade på promenaden

Här hade det blivit molnigt igen, tråkigt nog

Längst bort på vägen, kan man ana en svartklädd gestalt. Det är min före detta arbetskamrat Barbro som också var ute på en promenad. Kul att träffa henne!

Man skulle kunna tro att det regnade, men det är bara frosten från träd och buske som smälter och droppar ner i vattnet.

Här har de så gott som tömt kanalen, för att renovera en bro.