En riktig tv-dag!

Igår trodde jag att jag skulle vara rejält sjuk idag. Jag kände mig så hängig och snuvig. Trots det klarade jag av tårtkalas och bubbel med efterföljande spabad. Strax efter klockan 22 sov jag. När jag vaknade halv åtta var jag super pigg. Mycket märkligt!

Trots att jag är pigg har jag och Sara tittat på en serie under flera timmar. Självklart  var det Sara som hittat en superbra serie. Den heter "Astronaut wives club" och berättar om astronauternas fruars liv under 60-70-talet. Intressant med en serie som utspelar sig ur det kvinnliga perspektivet! Det är extra roligt att titta på de fina tidstypiska kläderna, frisyrerna och bilarna. Serien är baserad på verkliga människor och deras öden.

Nu känns det lite tomt att jag inte har serien kvar att kika på...

Världsbäst fredag!

Sovmorgon är ju rätt underskattat av mig, som alltid är morgonpigg. Men när den infaller på en vardag, njuter jag verkligen av att ta det lugnt. Även om jag vaknar tidigt är det skönt att ligga kvar i sängen och slappa.

Idag åt Malin och jag frukost tillsammans innan det var dags för handledning. Frukostträffar är perfekta, tycker jag. Inget större behöver förberedas utan det är bara att bjuda på bröd, ett par pålägg, ägg, juice och te/kaffe. Sen kan man äta och mysa hur länge som helst.

På eftermiddagen hade vi elevhälsa och planerade framåt. Det är så härligt att sitta i möte och vara kreativ. Vi pratade om olika möjligheter till utveckling. Just idag tycktes inget omöjligt och när vi slutade för dagen var vi mycket nöjda och glada.

På kvällen hämtade jag Sara vid tåget. I morgon firar vi hennes 30-års dag. När hon är här är familjen komplett. Det är ljuvligt.

Vandrat på Bergslagsleden

Elisabeth, Marianna och jag vandrade en bit på Bergslagsleden i eftermiddags. Marianna hade fika med sig. Vi pratade jobb så gott som hela tiden och kände hur bra det var att röra på oss samtidigt som vi jobbade. En reflektionstur blev det helt enkelt.

När jag kom hem drog jag igång med städning. För en gång skull kände jag städlust. På lördag ska vi fira Sara som fyllt 30, så det känns väldigt bra att ligga lite före i planeringen när det gäller städning.

Att sträva efter att bli den bästa versionen

Ibland tycker jag att jag kämpar och kämpar med träningen, utan att komma någon vart. Dels blir jag inte snabbare eller uthålligare, dels blir jag inte smalare. Nu kan jag inte kräva det, när jag tränar så sporadiskt. För att bli snabbare, mer uthållig och gå ner i vikt, måste jag satsa på träningen och det gör jag inte fullt ut. När det gäller det här tycks jag ha gett upp, utan att ens försöka. Kanske är jag rädd att jag ska tappa orken igen, som jag gjorde 2015, när jag tog i och tränade alltför mycket? Kanske har jag inte ork att satsa fullt ut. Kanske tycker jag innerst inne att det räcker att kunna sticka ut på en tur då och då, utan press?

Ja, det låter ju inte klokt, att jag själv inte vet säkert vad det är som hindrar mig! När min mamma dog i cancer 2011 och min pappa kämpade med att träna upp sig efter sin höftoperation, hade jag en stor inre motivation och drivkraft. Jag ville bli så tränad, att det inte var någon tvekan om att jag var den bästa versionen av mig själv. För jag tänkte, att om jag tränar så mycket att jag är den bästa versionen av mig själv, är jag förberedd på åldrandet eller sjukdom. Kroppen har större möjligheter att slå tillbaka, om man är i sin bästa form, tänker jag.

Drivkraften och motivationen höll i sig i några år. Faktiskt ända tills jag "gick i väggen" 2015. Efter det gick det alltmer utför för mig, tycker jag. Vikten ökade och det gick tungt att springa, att börja om. Den där glädjen och lusten i träning har inte riktigt funnits. Jag skulle vilja känna lusten och glädjen i gruppträning eller ännu hellre i min egen hemmaträning. Just nu gör jag inte det. Ärligt talat känns det bäst att bara ta promenader. Det är tråkigt att vara i det här "slapp-diket". Jag vill känna mig stark och energisk!

Jag måste hitta tillbaka till min målbild: att bli den bästa versionen av mig själv. Mina tankar måste påminnas om att det är långsiktigt tänkande som gäller. Dels måste jag ge träningen en ärlig chans att bli regelbunden och en naturlig del av vardagen, på lång sikt. Dels måste jag påminna mig om att jag inte kan äta onyttigt varje dag, även om det onyttiga är aldrig så litet.

Så fort jag är frisk, ska jag ta tag i det här att sträva efter att bli den bästa versionen

av mig själv. Regelbunden träning och bra matvanor är A och O.

Fyndat på Ellos

Jag beställde ju lite kläder på Ellos häromdagen. De kom idag. Väldigt lämplig ankomst, måste jag säga. Kylan kommer alltmer så i morse tog jag på mig en vinterjacka och upptäckte då att jag blivit så tjock, att jag inte kan stänga den längre. Herregud! Som tur är har jag beställt en ny jacka från Ellos, som alltså kom idag.

Nu är den nya jackan kanske lite väl stor, men hellre det! Jag är så trött på att mina kläder stränar och sitter åt. Så jag beställde allt i storlek 42. Här visar jag två favoritblusar också, förutom jackan. Jag köpte fem tröjor också. Inga märkvärdiga alls, utan bara billiga baströjor. Skönt att ha lite nytt som inte sitter som ett skruvstäd på kroppen. Jag vill kunna röra mig obehindrat och det kan jag i mina nya kläder. Nu väntar jag bara på byxorna jag köpt från Me & I.

Den här jackan är så rymlig att jag får plats med en tröja under. Jag fick 30 % rabatt på den. Det gör ju en del på priset när den kostar närmare tusenlappen.

Jackan är vattentät

Luvan är enormt stor, så jag behöver inte frysa om varken huvud eller ansikte

Här försöker jag fotografera hur blusen ser ut bakifrån

Prickig blus som är lite längre bak

Det här inlägget är INTE sponsrat av Ellos! Jag är bara en helt vanlig nöjd kund.

Utflykt till Vårbo

Steffanie och jag åkte till Vårbo idag. Solen sken, det var stilla och riktigt varmt. Tänk att det är så varmt den 2 oktober! Helt otroligt vad somrigt det fortfarande känns, trots att vi i kalendern verkligen har en höstmånad. Vi som har hus, är glada så länge det är milt ute. Uppvärmningskostnaderna kan hållas relativt låga en sådan här höst, särskilt om det fortsätter.

Annars då? Jo, jag är fortfarande sjuk, fast ändå inte. Jag har ett underligt immunförsvar, har jag kommit fram till. Jag blir inte genomsjuk, utan "bara" hängig och lite snuvig. Men, när jag ska göra saker som är fysiskt ansträngande, flåsar jag som en galning och svettas floder. Idag dammsög jag bilen till exempel under mycket pust och stön. Sen plockade jag upp äpplen som fallit till marken och gick på huk (bra för mina stela fotleder). Därefter rensade jag ogräs i den nysatta häcken. Söndagsgörat fick jag också gjort (tvättat och vikt tvätt och dammsugit igen).

Grannens katt Panzer är en anledning till att mitt dammsugande har ökat i frekvens.

Det är så vackert i Vårbo

Det var Steffies idé att jag skulle fotograferad det här lövet. Jag såg det inte ens :)

Steffie, min yngsta som är 23 och utbildad socionom. Hon arbetar som skolkurator

Jag tycker om den här vyn. Det är som om det är en väg i vattnet långt därborta

En tjock hackspett lyckades jag fånga på bild också

Vilsam lördag

Petra och jag fikade på förmiddagen. Det var mysigt. Vi kikade i några affärer och hon shoppade en del. Sen vilade jag i solen och lyckades till och med sova en stund. Tre maskiner med tvätt hängde jag ute. Kanske var det sista gången i år jag kunde hänga ut tvätt? Min man har mest sovit hela dagen och jag mår inte heller helt hundra. En ny dammsugare orkade jag i alla fall köpa. Jag testade den och den var faktiskt riktigt bra.

Ikväll köpte vi färdig mat och så tittade vi på Rock of ages. Älskar musiken i den filmen! Sen är den väldigt rolig också.

Jag har lagt undan mina sommarkläder och tagit fram vinterkläderna. Deprimerande nog har jag väldigt få vinterkläder. Så jag beställde en del nytt på nätet. Inget flashigt, utan bara baskläder. Jag har god lust att kasta mina vinterkläder. En del plagg är flera år gamla och passformen är inte den bästa. Många plagg är för små.