Vilodag och vårglädje

Helgen var ju hektisk och idag jobbade jag länge och kom hem tjugo i sju. Den här värmen är underbar när man är ledig, men utmattande på jobbet. Huvudvärken kom smygande under eftermiddagen och nu har den blommat ut helt. Så det var ett naturligt beslut att vila ikväll.

Men jag tog en 40 minuter lång promenad under lunchen. Det är så vackert nu när det blir allt grönare. Häggen har börjat blomma och det doftar underbart.

Jag älskar att gå den här slingan jag har hittat. Jag hinner aldrig gå den till slutet, utan får vända efter en stund. Tydligen har det gått järnvägsräls här förr. Det är ju fantastiskt fiffigt att göra promenadstråk av det. Det bästa med min arbetsplats är, att jag snabbt kommer ut mitt på landsbygden. Jag saknar att bo på landet och skulle vilja ha en sommarstuga på landet, för att kompensera att vi bor i stan. Tydligen är jag en äkta landsbygdsperson.

Vad underbart den här tiden är på året! Naturen blir bara vackrare och vackrare ju grönare det blir. Ljuset är fantastiskt och värmen är så välgörande. De ljusa kvällarna gör att jag aldrig vill gå och lägga mig. Samtidigt som det blir allt vackrare, ljusare och varmare närmar sig semestertider. Semester är frihet för mig. Då behöver jag inte passa några tider, om jag inte vill och kan röra mig mycket under hela dagarna, eller bara slappa och läsa. 

 

Härliga söndag

Helén och Pär var här på brunch. Vi satt drygt två timmar och myste. En perfekt start på söndagen! När de hade åkt, tvättade jag trädäcket runt spabadet. Sen målade jag det gula på altan staketet. Efter ett par mackor vilade jag i en halvtimme innan det var dags att åka till Anette. Vi tog en riktigt fin långpromenad och rutten var delvis ny för mig. Drygt två timmar var vi ute. Så himla skönt!

När jag kom hem kletade jag färg i håret och satte på en plastpåse och ovanpå det en mössa. Sen gick jag ut och målade trädäcket vid spabadet med lasyrfärg. Gud vet vad grannarna tänkte om mig, när de såg mig måla i min huvudbonad. Men det finns värre saker än att se lite knäpp ut!

Otroligt vilka aktiva dagar de här lediga dagarna varit! Det känns mycket bra. Jag är lite stel i benen och har träningsvärk i rumpan av allt knäande när jag målat. Men annars känner jag mig otroligt energisk och stark.

Aktiv dag som avslutades med intervaller

Hela förmiddagen gav jag altanen (utedelen) kärlek. Jag skrubbade, sköljde och skrubbade. Sen torkade jag och skrapade bort lös färg. Om jag minns rätt byggde vi altanen 2009, så det är väl dags för uppfräschning. Nu ångrar jag att altan staketet går dikt an mot golvet. Min man ville ha några centimeters mellanrum, men det ville inte jag, då. När jag i dag föreslog att vi skulle riva staketet, såga av alla plankor en bit och därefter måla ändarna och sedan montera dit det igen, möttes jag av en tystnad och därefter en harkling. Det var inte aktuellt.

Nåja, jag fick nöja mig med att grundmåla det som skrapats. Efter lunch och lite slappande var det dags att behandla golvet. Jag målade det med lasyrfärg (honungsgul). Under alla år har vi oljat in trädäcken, men jag tycker inte de blir fina. Förra året testade jag lasyrfärg på balkonggolvet och det blev jättebra och har hållit sig bra över vintern. Så nu blir det lasyr även på altanen och vid spabadet.

Klockan sju var golvet färdigmålat och jag gav mig iväg på ett löppass. Lägg märke till att det är veckans tredje löppass. Jag är sjukt nöjd över det! Jag skulle springa 10 enminutersintervaller. Men herregud vad jobbigt det var! Jag orkade 6 stycken intervaller om 50 sekunder och gick i 1 minut och 10 sekunder mellan varje intervall. Det var knappt jag orkade med den sjätte.

Jag gissar att jag somnar lika kvickt ikväll som igår. Nio timmar sov jag i natt och vaknade sju pigg som en lärka. Jag trodde jag skulle ha träningsvärk i rumpa och ben efter gårdagens vandring, men det fick jag aldrig. Kanske kommer dagens intervaller generera i träningsvärk.

Tre timmars vandring

Sofie slutade tidigt idag och klockan ett åkte vi till Mursensdalen och vandrade. Liksom tidigare slås jag av hur tyst det är där. Inga fåglar kvittrar utan den enda som hörs är vindens sus i träden och vattnet som porlar, där det finns. Vi gick och gick och gick. Den sista halvtimmen var det drygt. Fötterna började snubbla lite. Vi konstaterade att hjärnan är fantastisk som kan styra fötterna, bara genom en blick. Tyvärr är terrängen sådan, att man måste hålla blicken i marken hela tiden, för att inte riskera att snubbla på rätter eller halka på stenar. Under korta avsnitt, kan man gå obehindrat, men det är som sagt inte långa sträckor det är så.

Trots värmen hade vi långa tights på oss, tack och lov! Annars hade vi blivit rejält rivna på benen av all ljung!

Sofie

Första pausen. Vi åt korvmackor och drack vatten

Äntligen mossa istället för ljung och lite lättare att ta sig fram

Mossbevuxna stenar som påminner om sagobilder

Flera småsjöar vandrade vi förbi

Nästa paus, här åt jag en banan

Jag är väldigt glad över att jag orkade vandra i tre timmar. I morgon kommer jag förmodligen ha träningsvärk i ben och rumpa. Det var väldigt mycket nerför, men också mycket uppför. Ibland hade jag nästan kramp i benen.

Snubblande motionär med skrubbsår

Underbart väder och jag inledde dagen med frukost på balkongen. Min man fortsatte att sova och jag satt i solskenet och njöt i två timmar, samtidigt som jag läste en pocketbok. Halv tio bytte jag om och gav mig iväg för att genomföra ett långpass. Men jag kom inte så långt. Jag hade just kommit ur skogen bakom vårt hus och skulle korsa vägen, när jag snubblade på en kant och flög handlöst rakt fram i asfalten. I sista stund fick jag fram händerna och tog emot mig, annars hade jag skrapat ansiktet. Nu nuddade jag ansiktet mot asfalten, men klarade det i alla fall. En snabb blick till vänster avslöjade att en person närmade sig mig med stormsteg. Klumpigt tog jag mig upp med värkande händer, knän och höger höft. Det gjorde så ont att jag ville stortjuta. Men det gjorde jag inte. Istället försökte jag gå hemåt så graciöst och rakryggad jag kunde. Väl hemma kunde jag konstatera att tightsen var hela men skitiga av vägdamm. När jag tog av dem uppenbarade sig fina skrubbsår. Jag hade glömt hur jobbigt det är med såriga knän som stränar. Händerna klarade sig bättre. Tack och lov för det! Höften gjorde ont en bra stund men smärtan gav sig så småningom. Mest stukad blev min självkänsla. Vad har jag för fjantigt löpsteg när jag snubblar mig fram?! Nej, hädanefter får jag lyfta på fötterna bättre!

Skam den som ger sig! Jag hade bestämt mig för ett långpass (för mig i min nuvarande träningsstatus är det långpass, men jag är medveten om att för andra är det inte det) och att det skulle ske idag. Så på kvällen gav jag mig iväg och det blev 6 kilometer på 44 minuter. Mitt mål är att mina långpass ska bli 90 minuter, som de var en gång i tiden. Men sedan mitt uppehåll får jag gå varsamt fram.

För mig är det en otrolig vinst att klara 6 kilometer och inte vara helt slut. Förra våren gick löpningen allt sämre för mig och till slut orkade jag inte springa en kilometer ens. Jag var på väg att bli utbränd men det fattade jag inte.

Nu är jag på väg tillbaka. Mina förutsättningar är bättre nu med nytt arbete som innebär mindre stress. Jag försöker att tänka på att återhämta mig bättre efter ansträngning genom att vila. Två gånger per vecka tränar jag styrka, men på mina egna villkor. Igår tränade jag med TRX:n igen till exempel. Jag gör de övningar jag tycker är roliga med fokus på lust och glädje och inte plikt och måsten. Träning ska vara kul!

Toppendag

Idag är jag på ett toppenhumör! Efter en härlig jobbdag, du vet en sådan där dag då du bara känner arbetslust och kreativitet, klädde jag om och tog tre kilometersrundan. Jag har ingen aning om hur långsamt jag drog mig fram, men det kändes himla bra och jag vet att den här rundan är på tre kilometer. Det kändes ljummet ute och jag mötte flera som var ute i samma ärende som jag. För en gång skull, tänkte jag inte på om det gick tungt, var flåsigt eller vad jag gjorde, utan jag lyssnade på Träningspodden. Jag håller verkligen inte med om allt som Jessica och Lofsan säger, men jag blir i alla fall peppad att träna, när jag hör dem.

När jag kom hem åt jag kebeb med bröd och sen kände jag mig så himla sprallig, att jag tog fram TRX:n och körde några övningar.

Här upplever jag själv att jag står på händer, ha, ha ser närmast ut som lite upphöjd planka...

Ny vecka och nya tag

Idag gjorde jag veckans planering. Den startar med vilodag eftersom jag har jobbat i tio timmar idag. När jag kom hem njöt jag av en iskall tjeckisk öl och ett bad i tunnan. Solen silade genom de ännu bara trädgrenarna och värmde gott. Snart kommer grenarna vara täckta av blad och istället erbjuda svalkande skugga. Men än så länge värmer solen ansiktet, när man sitter i badet. Jag älskar mitt spabad!

I morgon ska jag få till en springtur och jag ska försöka att äta sundare än jag gjorde förra veckan.