RIOT NOT DIET
Jag har börjat träna, är en mening som tar emot att skriva. Det är en grundläggande del i min personlighetsidentifiering att jag sysslar inte med träning. Först av ren lathet, men sedan som en protest mot all kroppsfixering och hets. Nej, jag springer inte, jag tar en bulle till. Nej, jag har inte dåligt samvete kring något som ger mig njutning (om det inte skadar någon annan). Vad är meningen med att äta något gott om man ska straffa sig halvt fördärvad i tanken? Vem vinner på det?
Men jag har börjat träna. Jag cyklar till jobbet, något som också sparar mig tid, eftersom det bara tar 15 minuter istället för 30-45 med kollektivtrafiken. Sedan har mamma bett (läs beordrat) att vi ska springa Midnattsloppet ihop, så då blev det till att träna lite mer. Vissa dagar springer jag till bussen (när jag inte cyklar), en sträcka som är lite drygt en halvkilometer lång, om jag inte tar den lite längre sträckan som är cirka en kilometer. Sedan har jag min app som har ett program som heter från nybörjare till 5 kilometer, så nu har jag testat det. Enligt programmet ska jag träna tre gånger i veckan just nu, men ganska korta pass på 20-30 minuter, vilket känns hanterbart.
Det som är irriterande är folks reaktioner. Ibland joggar jag på lunchrasten och då kommer kollegor förbi innan jag ska ut och säger att jag ska "ta ett extra varv för det blir ju tårta till fika", som om det inte kunde finnas något annat skäl för mig att jogga annat än att vilja förlora vikt? Vem hade utgått från att en man motionerar för att förlora vikt? Nej, en man motionerar för att bygga muskler, men vi kvinnor vi bantar och oroar oss för vårt utseende, tydligen.
Utseende kan dra åt helvete. Jag vill ha en frisk och stark kropp, men det är allt. Jag har dock följt min vikt till och från med viss fascination efter resan till USA, eftersom den plötsligt rasade i vikt med sex kilo medan jag var där. Jag gjorde ju inget speciellt för att gå ner i vikt. Vikten har dock fortsatt ner sedan dess, trots att jag äter godis nästan dagligen.
Jag tror nog Freud har en poäng, om man försöker undvika att tänka på en viss sak, så är det allt man tänker på. Jag tror bantning fungerar så. Om man ska undvika godis, så tänker jag på godis mycket mer, än om det bara finns där.
Jag har försökt bryta mitt beroende av socker av hälsoskäl och visst släpper det fysiska suget efter ett par dagar, men den mentala föreställningen, sockerkulturen vi lever i, vardagens rutiner och allt det där andra ställer till det. Det fungerar bättre för mig att ersätta delar av sockerintaget, än att sluta med det helt. Ibland tar jag en frukt istället och det är jättegott.
Kroppens fysiska hälsa är jätteviktig, men aldrig på bekostnad av den psykiska. Du är inte din kropp, den är bara ett verktyg för din själ. Få saker är så förgängligt som fysiskt utseende. Ingen är älskad på riktigt, på det djupaste djupet för sin skönhets skull. Det är tvärtom, genom kärlek blir allt med en person vackert.
Nej, ge mig en livsnjutare med runda kinder vilken dag som helst, över en späkare med självhat. Låt oss leva, med friska och starka kroppar i alla olika former. Vi tränar för att få bättre verktyg, inte för att ändra form.
Sara
