Adventsfika

Efter lunchen mådde jag inte särskilt bra. Yrseln kom och gick och störde i bakgrunden. Hela förmiddagen tänkte jag på jobbet under tiden jag pysslade med gardiner och städning. Hur jag än försökte, kunde jag inte låta bli att stressa upp mig. Till slut gav jag upp och la mig och sov en halvtimme. När jag vaknade kände jag mig bättre.

Mellersta dottern Sofie och hennes sambo Micke bjöd på adventsfika vid tretiden . Det var så mysigt och gott. När jag gick därifrån kände jag mig avslappnad och fylld av ny energi. Konstigt hur det kan svänga! Nu känner jag mig redo för att ta itu med årets tio sista arbetsdagar!

Att jula lite

Idag var det dags att sätta upp julgardinerna i vardagsrummet, tyckte jag. Under vecka 44 köpte jag nya julgardiner på Ullared. De var lättstrukna, så det gick snabbt att stryka och hänga upp dem. Vi har köpt en ny matta till vardagsrummet, en lite nötigare brun matta av samma modell (Ådun från Ikea) som vi hade tidigare. Mattan passade fint i färgen, tycker jag. Så småningom ska jag köpa mig nya filtar i liknande brun nyans och jag har önskat mig kuddfordal i brun/beige färger i julklapp. De närmsta veckorna kommer det förstås att ligga röda filtar och röda kuddar.



Det är svårt att få till bra bilder nu, när det är så mörkt ute. Vi har få lampor i rummet också, vilket inte gör saken bättre. Färgerna gör sig inte rättvisa på bilderna. Den vänstra soffans  kuddfodral har jag tvättat idag (Ektorp soffa från Ikea). Fördelen med att ha vita sofföverdrag är, att man kan använda Klorin, för att få dem riktigt rena och vita.

Gardinerna har lite brunbeige färg i sig. Ser lite gammeldags ut, vilket jag tycker om.

Så här ser gardinerna ut upptill

Jag har pysslat lite med två vita hyacinter. Lite mossa runt om varje lök och så pressade jag ner dem i detta glas och knöt snöre runt, så det ska se lite gammeldags, ruffigt ut.

Mattan vi hade i vardagsrummet tidigare, ligger nu i tv-rummet. Vi hade beige klädsel på våra Ektop (Ikea) fåtöljer tidigare. Idag bytte jag dem till vita. Tydligen ska de vita klädslarna utgå inom kort. Det är synd, tycker jag, som gillar att de går att tvätta i 60 grader och med klorin. Jag får väl hoppas att vi klarar oss läääänge på våra vita klädslar.

Stress och återhämtning

Sedan förra helgen har jag haft stressymptom. Yrsel har kommit och gått och igår förmiddag, när jag klev ur bilen i Örebro, kände jag själv att jag fick kämpa för att gå rakt. Jag ville hela tiden luta mig mot höger sida, som ett slags vandrande lutande torn i Pisa. Det var så absurt att jag inte kunde annat än skratta. Jag och Malin åt lunch i lugn miljö. Vi har hittat ett lunchställe ovanför biblioteket i Örebro, där det är tyst, ljust (stora fönster och många lampor) och generöst möblerat (så man sitter inte nära bordsgrannarna).

Under lunchen kände jag hur jag långsamt hittade tillbaka till lugnet. Sen gick vi till vår handledare (världens bästa psykolog som heter Karin) och genast jag satte mig i hennes rum, kände jag hur bra jag mådde. Vissa platser är förknippade med positiva känslor, lugn och trygghet och då kickar den känslan in automatiskt, har jag märkt. Det har troligen blivit en betingad respons. Tyvärr är det likadant åt andra hållet. När platser har blivit laddade med hög stress, oro och ångest. Lasarettet är en sådan plats för mig. Det räcker med pipljuden från patienters larm, doften av handsprit för att jag ska få hjärtklappning. Min mamma tillbringade sin sista tid i livet på lasarettet och det är det som har satt sina spår.

 

Nåväl, när jag så småningom kom hem, upptäckte jag att min man hade handlat och börjat laga tacos. Jag älskar tacos! Inte bara själva rätten, utan det där småplockandet och pysslandet som blir med maten. Måltiden blir lite längre, med allt pysslande och det är mysigt, tycker jag. Efter en tuff vecka tyckte jag att jag var värd smågodis. Det är så typiskt mig att resonera så. Godis är både tröst och belöning för mig. Under en tid hörde godis också ihop med läsning för mig. En bra bok och en godispåse var lyx för mig. Medvetenheten om godisets funktion för mig, har i alla fall gjort att jag inte väljer att köpa det, varje gång jag känner suget. Igår valde jag, i all fall, att efter maten åka till en godisbutik som alltid har bra sortiment och riktigt färskt godis. Min man och jag åt upp varje smula och jag bestämde mig för att bara njuta och strunta i att ha dåligt samvete.

 

Strax innan klockan nio somnade jag i min fåtölj (sockerchocken gjorde väl sitt), helt utmattad. Jag vaknade till strax efter en kort stund och bestämde mig för att gå och lägga mig. Min man fnissade lite åt att jag skulle lägga mig när klockan knappt var nio. Men jag somnade snabbt och sov djupt, ostört fram till klockan var strax före sju i morse. Underbart att få sova ostört och jag hann till och med drömma en massa konstiga drömmar. Var kommer alla underliga idéer i drömmarna ifrån?

 

Åh, vad bra det kändes att vakna i morse utan att ha en massa "måsten" hängandes över mig. Jag vet att jag idag får minst två morgontimmar på egen hand (eftersom min man la sig senare och sover därmed längre) i lugn och ro. På förmiddagen ska vi åka till min syster. Jag ska hjälpa henne att sätta upp gardinerna jag har sytt (hoppas, hoppas att de inte är för korta!). Hon är bra på mycket, men det här med att piffa till det med textilier är inte hennes grej. Jag är lite bättre på det och tycker dessutom att det är roligt. Så jag ser verkligen fram mot förmiddagen. Därför tror jag inte att det blir ett moment som ökar min stress.

 

Återhämtning efter en längre stressig period, är superviktigt. Jag ska försöka slappa, bara göra roliga saker och återhämta mig under helgen. Men sen måste jag även dra ner på arbetskapaciteten under arbetstid. Min chef har uttryckt att hon upplever att en av mina starka sidor är, att jag har en sådan arbetskapacitet. Kan så vara, men jag kan inte arbeta på full kapacitet hela tiden. Till slut går jag sönder och vem är förloraren - just det, jag! Därför måste jag dra ner på kapaciteten, helst till lite lägre än 100 %, för att återhämta mig och hamna på "normalläge" igen.

 

Sammanfattningsvis vill jag bara uttrycka att när man har fysiska stressymptom, räcker det inte att koppla av kvällar och helger. Det måste även till förändringar på arbetsplatsen. Vi har bara ett liv, det gäller att vara rädd om det, eller hur!

 

Det blåser och regnar ute. Längtar efter snö och stillhet!

 

Brist på kommunikation och surfförbud

Lite då och då, brukar jag säga till min man att nu har vi surf-fri timme. Men det håller ju inte så särskilt länge, utan glöms bort och då sitter vi där, i varsin surfvärld, dag efter dag, timme efter timme. Väl hemma från jobbet, tar det inte många minuter, innan mobilen eller surfplattan är igång. Eftersom vi inte har några barn hemma, krävs det väldigt lite kommunikation mellan oss i vardagen. Vi kan sitta bredvid varandra i varsin fåtölj och surfa på varsitt håll, samtidigt som tv:n är på som ett bakgrundsbrus. För mig blir det väldigt fattigt och tråkigt!

Det begriper nog alla människor att bristen på kommunikation, inte främjar en relation. Ärligt talat kan jag ibland undra om jag inte, vissa dagar, skulle ha mer kommunikation med ett husdjur, än min man. Det intressanta är också, att det alltid är jag som påpekar det här. Min man tycks vara så härligt omedveten om vad som händer i vår relation, när kommunikationen är bristfällig. Naturligtvis inser jag att det är typiskt kvinnligt att vara mer intresserad av relation och kommunikation. Det är nog inte många män som kan tänka sig att tala i telefon i timmar, till exempel.

 

Jag har lite knep jag tar till, för att fånga min mans uppmärksamhet och få igång ett samtal. En strategi är, att jag ställer hypotetiska frågor såsom "Vart skulle du vilja resa om du hade obegränsat med pengar?" Min man älskar att resa, så det är ett bra ämne att starta samtal om. Eller så ställer jag frågan "Hur skulle du vilja göra med vårt hus, om du hade obegränsat med pengar?"

Om jag vill vara lite provocerande ställer jag frågan "Hur tror du ditt  liv se ut om du inte levde med mig?" Min erfarenhet är att män inte tycker om den här typen av frågor. Faktiskt tycker jag den här frågan är viktig att fundera över. Jag skulle kunna fantisera ihop en hel uppsats om hur mitt liv skulle se ut om jag levde ensam. Men, ja det är ju jag det!

När jag vill irritera min man till att ge mig uppmärksamhet, gör jag störande ljud. Vissa gamla fotoalbum, ni vet sådana med klistersidor, som man får dra bort, placera korten och därefter vika över plasten igen, ger ifrån sig mycket ljud. Det är det där klistrandet som låter. Tydligen irriterar ljudet min man så mycket, att han får svårt att surfa, hi, hi.

I sista hand får jag ta till sensorisk retning och kittla honom. Bästa sättet är att jag lutar mig framåt efter något i hans närhet och låter mitt hår kittla hans ansikte. Det blir en klockren distraktion, har jag upptäckt. Men ibland hjälper inga knep och då blir det surfförbud helt enkelt.
 

Nej, bilden har inte ett dugg med kommunikation att göra. Jag älskar bara bilden, som är tagen i augusti i år.

Bomullsgardiner med påsydd spets

Idag var jag kompledig större delen av dagen. Jag jobbade ju flera timmar i lördags  och därför tog jag lite ledigt i dag istället.

Det passade ju utmärkt att sy gardiner till min syster. Hon håller på och målar om väggarna i deras sängkammare och ville även ha nya gardiner. När vi var på Ikea, köpte hon oblekt bomullstyg, som kostade 19:90:-/meter. Jag tycker det ser lite trist ut, med enkla bomullsgardiner, så jag föreslog att det skulle vara spets på dem.



Det var härligt att sitta i matrummet och sy i det flödande ljuset.

Julpynt med hjälp av naturen

Äntligen fick jag ork att pynta ljusstaken med blåbärsriset, jag och Sofie plockade i söndags!

Här är ljusstaken. Den ser ju supertråkig ut så här, tycker jag!

Här har jag pimpat den lite med blåbärsris och en pyttegen av gran. Genast ser den lite skir och mer spännande ut, tycker jag!

Jag hade lite Najtråd och fäste riset med. Älskar att jobba med den, eftersom den är lätt att böja, lätt att klippa av med tång.

Jag ställde ljusstaken på ett fat, eftersom jag är osäker på om bladen kommer trilla av och skräpa duken. Dessutom blir fatet ett skydd mot eventuellt droppande stearin.

De här små granarna köpte jag på Ikea (tre för 79:- om jag minns rätt). Krukorna kostade 57:- /st och är köpta på Coop.

De vita "kulorna" är bär från busken Snöbär. Det är sådana där bär som "smäller" när man trampar på dem. Tomten och äpplet är dekorationer som jag har sparat från julgrupper vi har fått tidigare år. Det är "pinnar" på dem, så de är lätta att sticka ner i jorden och sitter därefter där de sitter. Jag tror ja ska ha de små julgranarna på en varsin sida om altandörren (inomhus alltså). Jag vågar inte ha dem ute, eftersom jag är rädd att de ska frysa sönder.

Drömma kan man ju alltid...

Sedan vi flyttade hit 2007, har vi bytt ut alla elektriska maskiner/apparater utom torktumlaren och spisen. Nej, nu ljuger jag! Varmvattenberedaren har vi inte bytt heller. Förmodligen kommer någon av dessa tre behöva bytas ut framöver. Det brukar ju bli så.

När vi var i Stockholm blev både min man och jag förtjusta i en Smeg-spis. Nu har jag kikat på nätet och blivit helförälskad i en beige variant. Bilden jag har lånat från Smegs hemsida, visar en spis i den färgen med tre ugnar. Så fin! Så otroligt dyr! Men drömma kan man ju alltid.