Fredagsfys och fredagsmys

Efter en hastig cykeltur (mindre än fem minuter) gymmade Iréne och jag. Gud vad bortkommen jag är i gym. Jag känner mig tafflig när jag ska ställa in maskinerna, vikterna och när jag ska trassla mig "in i dem". Alla stirrar, inbillar jag mig. Kanske småfnissar de också. Men Iréne ignorerade alla utom mig och demonstrerade/instruerade glatt det hon kunde. Jag försökte arbeta explosivt ut och med motstånd (hålla igen) på "tiĺbakavägen". Låter inte klokt, men om jag till exempel siter ner och ska dra ner en tyngd med armarna, drar jag snabbt neråt och bromsar uppåt. Ja, ja ni fattar vad jag menar.

Men nu blir det fredagsmys med Pär och Helén. Vi ska dricka Cava och åka båt i det vackra vädret. Laddar kamerabatteriet, så i morgon blir det bilder här. Ha en fin fredag!

Upp i ottan

I morgon är det dags att gå upp extra tidigt igen. Kvart över sex ska jag träffa Irène utanför badhuset. Idag löste jag ett halvårskort där. Det kostar 650 kronor om man som jag, är kommunanställd. Under ett halvår får jag simma och träna styrketräning hur ofta jag vill. Iréne tränar tre mornar per vecka. Tisdagar och fredagar styrketränar hon och onsdagar simmar hon. Jag ska försöka att haka på henne. Det kändes himla skönt att få träningen klar redan på morgonen.

Idag har jag cyklat cirka en mil genom förflyttningar mellan kommunens skolor. Smidigt med transportträning. I vintras sprang jag från möten och hem ett par gånger, himla bra!

Idag var det första gången som jag kände ett litet, litet första sug efter en löptur. Men jag gav mig inte iväg. Dels ville jag inte stressa kroppen med mer träning idag, dels är jag lite feg. Rädslan att jag ska uppleva löpningen som tung, jobbig och som en kamp sitter fortfarande i. Bäst att skynda långsamt och känna ett riktigt lösug!

En annan tidig morgon i början av juli, när vi fotograferade soluppgången.

När jag ser den här bilden längtar jag efter att springa i skogen. Få känna skogsdoft, höra fåglarnas sång och känna vinden i ansiktet och håret.

Morgonträning

Kvart över sex var jag och Iréne på plats på jobbets gym. Vi började med att värma upp genom att cykla. Precis som under de senaste veckorna, flåsade jag. Det är en plåga att konditionsträna just nu! Men jag tog mig igenom det. Sen tog vi oss an alla maskiner. Vi körde tjugo repetitioner i tre set. Oj, oj vilken träningsvärk jag redan har i rygg, axlar och armar! Vi körde i 40 minuter och det kändes toppen!

Morgonträning är annars inget för mig. Vanligtvis vill jag ha ätit ett par måltider, innan jag tränar. Annars brukar energin sina efter ett tag. Fast det är klart, jag har ju kört långpass på helger en timme efter frukost. Men det är skillnad på att sova ut, äta frukost och sen träna, jämfört med att vakna av väckarklockan.

När jag kom hem målade jag vindskivor på altanen som blivit slitna. Sen klippte jag gräs och krattade. När jag gick förbi rosorna jag har i kruka, kunde jag inte låta bli att klippa av tre rosor och ta in. De doftar så gott och har så vacker färg.

Tisdag

Ikväll skulle jag ha tagit en promenad och fotograferat lite. Men himlen var gråmulen och jag tappade lusten. Istället hoppade jag i spabadet i en timme. Visserligen blev det ingen motion, men frisk luft, ljus och avkoppling är inte heller fy skam. Jag trodde jag mest skulle uppskatta sjöutsikten när jag badar. I själva verket tycker jag mycket om att titta upp i tallens trädkrona. När solen skiner och ljuset silas fläckvis på barken. Det är så vackert!

Att träna för känslan

Nu har jag jobbat i fyra dagar. trots att jag inte har arbetat hela dagar, utan slutat tidigare, är jag trött när jag kommer hem. Idag var jag sugen på att göra något efter jobbet, men kom mig inte för.

Jag borde ha tagit en promenad, men ville inte gå själv. Springa kan jag inte, eftersom jag fortfarande inte är riktigt frisk. Men det viktigaste för mig nu, är att hitta tillbaka till träningsglädjen. Att känna doften av skog, att njuta av att bara vara, när jag springer.

Hur lång tid tar det innan jag hittar känslan igen? Jag vill njuta av naturen och strunta i allt vad tid och sträckor heter! Då tror jag att jag kommer må mycket bättre igen.

Våra två kroppar: en intim och en social

Häromdagen lyssnade jag på ett intressant pod-avsnitt från "Kropp och själ i P1".  Det handlade om strandkroppen 2015. Sociologen Mary Douglas menar att vi har två kroppar: en intim och en social kropp. Den intima kroppen ser vi när vi är ensamma, till exempel när vi duschar. Den social kroppen visar vi upp när vi har klätt oss, sminkat oss och haft på oss smycken. Men på en arena, menar Douglas att våra två kroppar möts, och det är på stranden.

Jag kan verkligen hålla med om att jag har en intim eller jag skulle nog heller kalla den "privat kropp". När jag är ledig vill jag inte sminka mig ens med mascara. Helst går jag i bekväma kläder och har håret i tofs. Den sociala kroppen (eller jag skulle nog kalla den för "officiell") visar jag framförallt i jobbet. När jag arbetar tänker jag mycket på vilka kläder jag har och vilka signaler jag vill sända ut. För mig är det viktigt att människor känner att de kan lita på mig, att jag kan hjälpa dem. Naturligtvis vet jag inte om jag har de "rätta kläderna" på mig för att ge det intryck jag har tänkt. Men jag vet vad jag aldrig skulle sätta på mig för kläder och smycken på jobbet. Jag skulle aldrig ha kortkort kjol, djupt urringade toppar eller haremsbyxor. Jag vill inte ha stora "blingiga" smycken på mig.

Om vi återgår till podden, så tog den upp flera olika saker kopplat till strandkroppen. En sådan var att vi med "vanliga kroppar" borde lägga upp bikinibilder, men att det sällan sker. Istället är det de tränade, smala som lägger upp bilder. Många gånger skapar bilderna ångest över den egna kroppen. Man jämför sig och tycker inte att man duger. Man är aldrig så dömande och sträng mot någon annan, som man är mot sig själv.

I sociala medier har jag sett likande inlägg, fast då gäller de prestationer istället. Personer som tränar crossfit lägger upp dagens wod (som de som inte tränar crossfit begriper något av). Ju tyngre, ju hårdare pass, desto bättre. I löpgrupperna på Facebook, är det bara de som springer längst och snabbast som lägger upp tider och sträckor. Vi som springer kort och långsamt lägger inte upp information lika frekvent och om vi gör det finns inga detaljer om tid och sträcka.

Just nu struntar jag i att följa med i Facebook-flödet. Jag vill inte se alla tider och sträckor, jag vill bli inspirerad och få tillbaka löparglädjen! Tyvärr triggas jag av tider och vill förbättra mig, vilket gör att jag blir besviken när det går så långsamt för mig. Tidshetsen blir en stress för mig. Säkert peppar sådana inlägg många andra människor, men jag får avstå.

När mår man bäst, i den intima eller sociala kroppen? Jag tycker det är himla skönt att bara vara och se ut hur jag vill. Samtidigt är det roligt att klä upp sig ibland. Lyckas jag hitta rätt kläder, kan jag känna ett ökat självförtroende.

Det här är inte mitt "officiella jag" utan det "privata jag"

Förkyld

Är det inte typiskt att bli rejält förkyld när man börjar jobba?! Det blev jag i alla fall. Så idag har jag inte gjort mycket. Steffanie har kört ett drakbåtslopp, så det var vi och tittade på en stund. Min huvudvärk var grym, så efter det första heatet tittade vi en stund till, sen åkte vi hem.

Här är hon, min fina Steffie i sin rosa tröja. Hon gör sig alltid bra på kort!

Så här såg båten ut. De verkade ha riktigt kul! Av tjugo ekipage, hamnade de på elfte plats.

Lite senare skjutsade vi Sofie och Micke till en fest på landet.

Där upptäckte jag den här tjärnen. Kunde ju inte låta bli att fotografera lite...

Fint med vita näckrosor. Annars har jag sett gula.