Stella har hälsat på idag och förgyllt vår söndag. Att en sådan liten människa kan skänka så mycket glädje! Hon lyser upp, hon sjunger och dansar och pekar uppfordrande. Självklart lyder vi minsta vink från henne. Nu har hon sovit ute i kärran på altanen och morfar håller vakt och jag städar. En arbetsfördelning som alla parter är nöjda med. Sofie, David och Steffie fikade här under eftermiddagen. Sofie hade bakat supergoda cupcakes.
Trots gårdagens benpass, har jag faktiskt inte träningsvärk. Så jag funderade på om jag skulle åka skidor eller ta en promenad. Det slutade med att jag joggade istället. Under tiden jag var ute, lyssnade jag på Pro Bonopodden det avsnittetsom Titti Schultz är med i. Det är ett långt avsnitt, så jag hann inte med hela, utan får fortsätta i morgon, när jag går till och från jobbet. Men gud vad jag blev berörd av Tittis berättelse. Jag började storböla när jag joggade. Helt ärligt, kan jag inte minnas att jag någonsin har sprungit och grinat samtidigt tidigare. Någon gång ska vara den första, tydligen. Alltså, jag gillar verkligen Lovisas poddar. Ofta pratar jag högt och kommenterar, precis som om de skulle höra, ha, ha.
Jag struntar i om jag joggar långsamt som en sköldpadda. Istället satsar jag på att ta mig så långt jag orkar. Idag orkade jag ta mig 6 kilometer i ett rätt tråkigt väder. Vinden ven och snön piskade i ansiktet stundtals. Luggen blev blöt och isig, trots att jag hade mössa på mig idag. Tur jag hade den, annars hade jag frusit om huvudet, kan jag säga! Benen känns fräscha, trots att jag glömde att ta på mig mina kompressionsstrumpor. Det kom jag på just nu. Hur kunde jag glömma att ta på mig dem?
Nu är det inte många dagar kvar i januari. Jag har bestämt mig för att hoppa av dansen. I torsdags kändes det tungt att gå dig. Rörelse och träning ska vara rolig och kännas lätt, inte smått ångestframkallande, då kan det hellre vara. Nej, jag gör hellre något annat istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar