Trött och sliten

I natt sov jag tre timmar. Mina axlar värkte nämligen så mycket, att jag inte kunde sova. Jag har aldrig varit med om något liknande. Kanske är det kakbaken som gjort att jag fick värk, eller så är det något annat konstigt. Sömnbristen gjorde att tröttheten låg som ett tyngd över huvudet hela dagen. En  konstig overklighetskänsla uppstod, likt den man får när man drömmer, vilket inte var behagligt alls. Strax innan lunch tog jag bilen och åkte till frisören. Hon kapade flera centimeter på håret. Det har varit så torrt och trassligt på senaste tiden, så det behövdes klippas av rejält.

Halv fyra åkte jag hem och gick direkt och la mig och tvärsomnade. Klockan sex vaknade jag till och tog bilen igen till en kompis. Vi promenerade i cirka 45 minuter. Det var magiskt. Månen och stjärnorna var framme och sjön hade fått ett tunt istäcke. Det var sex grader kallt och vindstilla. Efter en stunds promenerande började jag känna mig lite mer normal i skallen. Tyvärr har jag fortfarande värk i axlarna, trots att jag tagit Voltaren. Jag fryser också, så det kanske är så att jag har något virus i kroppen som är på väg att blomma ut. Jag håller tummarna för att jag inte blir alltför sjuk i så fall. Suck!

Det var för mörkt för att ta några bilder under promenaden. Istället är det här bilder från december förra året, när Steffanie och jag var ute på en promenad.