Vanor och ovanor

Många av mina vanor är inlärda och från början tagna från mina föräldrar. När jag kommer hem från jobbet, byter jag alltid om till mjukiskläder, precis som min mamma gjorde. Varje morgon går jag runt i morgonrock, tills jag har ätit frukost, precis som mamma. Modellinlärning rakt av helt enkelt, vilket jag själv såg också hos mina egna barn. När de var små, låg de på golvet och bläddrade i böcker utan bilder och låtsades läsa, eftersom jag läste jämnt och ständigt. Det brukar ju heta att barn inte gör som man säger, utan som man själv gör och det ligger det mycket sanning i.

Min pappa var född 1928 och med all säkerhet uppfostrad i att det är kvinnan som tar hand om allt hushållsarbete. Trots det kunde han dammsuga och laga vissa maträtter. Det var oftast han som diskade och ibland gjorde han mamma irriterad, när han diskade under tiden hon lagade mat. Pappa tog störst ansvar för trädgården med det tyngre arbetet som att klippa gräs (de hade en tomt om 10 000 kvadrat) och häckar. Min mamma rensade ogräs i rabatter och plockade bär. Själv tycker jag att jag mest har antagit samma roll i hushållet, som min pappa hade.

Min pappa var en hejare på att spara energi, vilket verkligen kunde irritera. Man fick inte spola varmvatten för länge och för "hårt". Man skulle släcka lampan, när man lämnade ett rum. Man skulle stänga fönster och dörrar snabbt efter sig under vintertid. Alla rum i huset var endast uppvärmda vid högtider eller om vi hade besök. Annars stod halva nedervåningen i kyla. Det här med att spara energi var jag väldigt inlärd med. Jag minns att Kinna och jag skulle göra en argumenterande text i svenska under gymnasiet. Då skrev vi bland annat om hur många  det var som inte tänkte på att spara energi. Bland annat intervjuade vi en tv-butik som hade en mängd tv-apparater i skyltfönstret som var på dygnet runt. Vi uppfattades nog som riktigt jobbiga när vi gick in där och ställde frågor hur de tänkte om energislösandet, ha, ha, ha.

Så länge vi bodde på landet, fick jag hålla på med mitt energisparande beteende. Men när vi flyttade till stan, sa min man att nu måste vi faktiskt ha lite lampor tända, även när vi inte är hemma. Det ser inte trevligt ut annars. Jag har timer på lamporna, så att de inte ska vara tänka i onödan alltför länge och så har vi många energilampor. Vårt nya värmesystem, är jag jättenöjd med, eftersom vi nu har halverat vår elförbrukning, trots att vi har varmt i hela huset.

Båda mina föräldrar var rätt rörliga av sig. Pappa hade ju som sagt var en stor trädgård att klippa gräs, kratta löv och skotta snö i. Mamma tränade tennis och gick på gymnastikpass under många år. När de skaffade hund, var det hon som promenerade med hunden varje morgon och kväll. Jag minns att pappa ofta sa att han tyckte om att känna sig lätt och rörlig. Han tyckte om att spela fotboll med barnbarnen och visade gärna hur spänstig har fortfarande var. Så det är väl inte så märkligt att jag själv tycker om att röra på mig.

Det är väl inte så märkligt att ens vanor och ovanor är lika föräldrarnas. När man har provat vanan en gång i tiden, har man förstås märkt hur bra den är och fortsatt med den. Eller så har man fått beröm från föräldern och därför fortsatt med den.

Nu finns en ny generation som kan ta till sig vanor och ovanor