Fler aktiviteter kan ses som gemensamma på ytan. Jag har till exempel varit med om gruppträning med andra människor, utan att egentligen ha ett utbyte med en enda människa. Vi bara gör samma aktivitet tillsammans. Var och en är fokuserad på sin egen aktivitet och är inte intresserad av att ha utbyte med någon, förutom möjligen med den som leder passet. Ju äldre jag har blivit, desto mindre intresserad är jag av att delta i sådana aktiviteter, har jag märkt.
Egen tid för mig, innebär att jag har stunder för mig själv. Idag var jag till exempel ute i en timme, utan att prata med en enda människa. Jag satt i solen och tänkte, samtidigt som jag lyssnade på en granne som sågade ner ett träd, en annan granne hackade bort is i trädgården, fåglar kvittrade, det droppade smältvatten. Vissa dagar har jag timmar av egen tid. Vintertid läser jag böcker, bloggar eller surfar. Sommartid arbetar jag med olika projekt i hem och trädgård. Men frågan är om ensamhet automatiskt innebär att man har egen tid. Det behöver det ju inte göra. Ibland är jag ensam och gör något som jag egentligen inte alls har lust med, men som jag måste göra (städa till exempel). För mig är inte det egen tid då. För att det ska vara egen tid, behöver det handla om att jag har valt aktivitet och att den är meningsfull för mig.
Idag har vi varit med barnbarnet och då får man ha full uppmärksamhet för henne. Annars kan hon krypa iväg till farligheter. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar