Att vara uttråkad

Den här dagen har inte varit någon bra dag alls. Eller det har väl inte varit minsta fel på den egentligen. Det är mig det är fel på. Vaknade med hosta och rossel i bröstet, samtidigt har jag lite öm benhinna på vänster skenben. Ja, då blir det nog inget långpass idag, då, tänkte jag. Men hoppet fanns där. Kanske, kanske känner jag mig piggare efter lunch. Kanske, kanske kan jag jogga så långsamt, så långsamt att det inte belastar skenbenet...

Äsch! Så blev det ju inte. Istället har jag gått och tjurat och varit uttråkad till max. Under tunga suckar har jag strukit veckans kläder, vikt tvätt, dammsugit och plockat rätt. Ju längre tid det gick på dagen, desto surare blev jag. Gud vad jag är uttråkad, tänkte jag! Till slut föreslog mannen att vi skulle åka till Petra och Ulf. Sagt och gjort!  De blev glada över besök och lussebrödet jag hade med och jag blev på bättre humör.

Jag är ganska säker på att det är bristen på motion och träning, som gör att jag blir uttråkad och sur. Men fy vad det är trist att vara grinig! Det händer mig så sällan, att jag blir paff varje gång. Tack och lov att det är måndag i morgon med vardagsmotion på schemat!

Sommarbilder piggar alltid upp mitt humör