Vi klarade det! Tjoho! Det här var mitt första lopp och det var ett par saker som trasslade lite. Vi var så många som sprang, att det var svårt att hitta sin egen rytm. Flera gånger fick jag ta mig förbi folk, men lyckades ändå nästan springa i hasorna på den framför. Dessutom var vissa bitar av loppet väldigt mörka. Så mörka att jag knappt såg var jag placerade fötterna.
Det regnade hela vägen fram till starten. Men just när vi skulle starta, slutade det regna. Min man och Steffanie höll våra väskor.
De första fem kilometrarna gick väldigt lätt och jag tänkte hela tiden att tempot var för långsamt. Vid sex kilometer kom den vidriga backen vid Masthuggskyrkan. Jag sprang faktiskt om flera stycken där. Sen blev det nerför och jag drog på. Kanske drog jag på för mycket eftersom energin tog helt slut vid 8 kilometer. Jag ville bara sluta springa. Men Sofie peppade mig. När det var en kilometer kvar var jag dränerad och bara ville se målskylten. Sofie peppade mig igen och vi kom i mål på 72 minuter. Aldrig mer, sa jag och stapplade illamående fram till medaljen, bananen, kexchokladen och vattnet. I över en timme höll illamåendet i sig.
Jag är jättenöjd och glad att jag klarade det! Mina långpass har lyst med sin frånvaro det här året och det märktes på loppet. Med rätt träning i bagaget kan jag ändå tänka mig att genomföra loppet nästa år också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar