För mig innebär all hemmaträning utmaningar. För det första tycker jag inte om att bli sedd när jag tränar hemma. Tyvärr bor vi så till, att vara jag än är i trädgården är det någon/några som ser mig. Nu har jag trx:n på altanen, där staketet utgör ett visst insynsskydd. Ändå tycker jag det är jobbigt. Exakt vad är jobbigt med att bli sedd, kan någon undra. För det första är jag i usel form (läs överviktig) och ser klumpigare ut än vanligt. Sen orkar jag inte särskilt mycket, vilket automatiskt för in mig på nästa utmaning. När jag tränar hemma har jag en förmåga att fuska. Dels ger jag gärna upp när det tar emot, dels gör jag helst de övningar jag behärskar bäst.
Ja, så dagens trx-pass skedde lite halv dolt bakom solstolar och bestod av korta övningar jag behärskar till hundra procent. Allra bäst gick armhävningarna och hamstring curls (tror jag det heter). Jag har fått för mig att det är bra att träna baksidan ben, när jag löptränar.
Förmodligen skulle mina trx-pass vara dubbelt så effektiva om jag hade sällskap av någon. Än så länge har jag inte lyckats övertyga någon att träna med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar