Äntligen har jag provat att springa igen. Ja, springa och springa förresten, det var mer ett långsamt lufsande. Visst var det flåsigt. Så flåsigt att munnen blev snustorr. Dessutom svettades jag kopiöst. Jag höll på i tjugo minuter, stannade och fotograferade tågrälsen jag tog mig fram på. Sen fortsatte jag i tio minuter till. Trettio minuters jogg och jag gick hem på darriga ben, nöjd över att ha brutit "springdvalan".
Jag var trött, men inte så jag behövde sova eller vila. Nu får jag bygga upp mig långsamt och låta bli att tänka på kilometertider, utan bara få in rutinerna igen.
Under turen testade jag mina nya hörlurar jag fått i födelsedagspresent. Det var fantastiskt bra ljud i dem. Den här gången lyssnade jag på ett av Sara Rönnes podavsnitt, om att springa långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar