Ikväll var det himla trögt att motivera sig till en löptur. Jag var trött så in i bomben och inget sällskap fick jag. Till slut tog jag mig samman, bytte om (till min nya neongröna funktionströja, älskar färgen!) , drog i mig lite Bricanyl och gav mig iväg.
Sofie och jag har ju hittat en grusväg cirka två kilometer hemifrån. Det är skog och grus och knappt någon trafik. Perfekta förhållanden för mig! Så den turen tog jag.
Herre Gud vad tungt det var. Jag kämpade, flåsade och till slut bestämde jag mig för att ta en paus vid 3 kilometer. Sagt och gjort. Jag pustade ut, fotograferade lite och sen satte jag fart och det med besked. Plötsligt kändes det lätt att andas. Tydligen hade Bricanylen gjort nytta och när jag kikade på klockan höll jag ett tempo om 6:11/kilometer. Härligt! Jag njöt och tryckte på lite till. Sista kilometern sprang jag i 5:35 tempo.
Oj vad nöjd jag var! Den sista kilometern sprang jag med ett stort leende på läpparna. Så lycklig! Nu gäller det att ta Bricanyl i rätt tid, innan nästa löppass.
 |
| Känner mig pigg som en lärka i den här härliga tröjan! |
 |
| Jag håller bara in magen lite lätt... |
 |
| Stoppet vid tre kilometer |
 |
| Härlig grusväg, känns precis som jag är på vischan |
 |
| Det ser mörkt ut, men det är bara för att bilden är tagen i motljus |
 |
| Sista kilometern sken jag som en sol, eller som på bilden, tussilago |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar