Min förmiddag på jobbet var helt otroligt lustfylld, för omväxlings skull. Men jag hann aldrig äta lunch, utan fick direkt hasta till ett möte som varade mellan klockan 13-17. En kopp kaffe och en hallongrotta blev arbetsfikat (otur, ibland är det mackor). Huvudvärken kom smygandes vid 15-tiden och stegrades till full kraft när jag kom hem. Som tur var hade mannen lagat god mat: kyckling i ugn, vitlökssås, ris och bröd. Jag kastade mig över maten. Efteråt satt jag apatiskt i tv-fåtöljen och försökte med viljekraft få huvudvärken att släppa sitt järngrepp. När klockan var halv sju gav jag upp och bytte om till springkläder.
Det är makalöst varmt ute. Jag gav mig iväg i tunn långärmad tröja och reflexväst på överkroppen och tunna tights på benen. Inte en sekund frös jag.
Däremot kände jag mig som en stoppad korv, av all mat. Löpningen gick så tungt, så tungt. Till slut bestämde jag mig för att springa 2 km och inte mer. Trots att jag slet för att få upp tempot, blev det inte snabbare än 6:13/km.
Huvudvärken är fortfarande lika vidrig, men nu är jag nöjd med dagens träningsinsats, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar